Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 2

Jå man alltid har en kamrat till hands, som itager sig besväret. Men jag har dock velat peka på dessa recensioner och deras-flöde af Joford åt den ena redaktionen, på det jag derisenom mitte gifva skäl åt min anhållan, att Aftonbladet äfven måtte lemna någon uppmärksamhet åt nämnde editioner. Min tanka samnanträff.r nämligen, efter hvad jag har skäl att: örmoda, med Aftonbladetzs deruti, att recensioner af lagupplagor och författningssamlingar måste vara alldeles genomörda eller ock rent sf. undvikas. Man måste kunna säga till allmänheten: adenna lagbok är korrekt, denna lagsam-— ling är pålitlig,, så att allmänheten utan betän kande kan begagna denx, eller ock måste man nöja sig med att helt enkelt blott nämna, att en sådan bok utkommit, men att man ej kan säga hbvarken godt eller ondt om den; ty att lemna ett förordande omdöme åt en legsamling, utam att hafva minutiöst genomgått Cen, kan aldrig ske utan äfventyr att narra allmänheten. Af detta skäl borde jag alltså sjelf undvika cch ej heller: söka förmå redaktionen att lemna ett omdöme, angående ifrågavarande lagbokseditioner, då hvarkea jag cch sannolikt icke Leller redaktionen: har lust att öda tid på dessa mellanting af lagsamlingar och strödda excerpter af dylika, som må gå och gälla för hvad de kunna. Men då au två tidningsredaltioner icke dragit i betänkande att lemna ett sådant förordanda omdöme, så är det af vigt att erfara, om detta är sannt, elier ora allmänheten blifvit narrad. Täckes redaktionen af Aftonbladet kasta ögat på nedan intagne förteckning of fel i den puffade eller Carlens edition, och kontrollera den genom jemförelse med de båda editionerna; hvaraf exemplar vidfogas, så skall red. erfara, att allmänheten, i fall den gör något afseende på Allehandas och Frejas omdörae, verkligen är i fara att vilseföras, att mina upplysningar icke äro öfver-flödiga och mina kontraomdömen ej illa motiverade. I hänseende till ändamålet: med de nya editionerna skilja sig utgifvarne deruti, att Lundedquist annoncerar sin vara ämnad för der större allmänheten, men Carln gör anspråk på att be:jena äfven den egentlige juristen; men hvad behöfver den egentlige juristen handskas med Carlens stora bok, då ban har tillgång till vida nättare editioner af lagboken, i hvilka texten ej är braten och liksom fullkråtad med en hop ofullständiga citater och stympade författningar? Skall imedlerud endera nödvändigt anses mera fjenlig än den andra för den egentlige eiler, som det beter, cpraktliserande juristenn, så måtte det vara Lundequists, emedan denna mer, än Carlens, anför författningarnes egna ord. Jag anhåller, att ingen jurist må tro, att jag härmed velat säga något så enfaldigt, som att den egentlige juristen kunde finna sig belåten med excerpter, och dertill ofullständiga excerpter. Skulle åter täflan uppstå om, hvilkendera editionen är tjenligast för den större allmänheten, hvilken, som jag kan tänka, väl är den brud,. till hvilken båda utgifvarne frio, så bar Lundequists återigen ett obestridligt företräde för Caårlåns. Lundeqvist har nämligen intagit paragra-ferna sådane de nu gälla, och satt gamla texten under, men QCarlea har gjort tvertom. Den stora allmänheten, som fått sig en ny lagbok, tar merändels för gilvet, att paregraferne deri ocksåäro de nyaste och måste således ofta blifva narrad. Så mycket lättare går detta för sig, som herr Carla merändels icke infört de nya paragraferna in extenso, utan flickat in några rader med streck för och bak, hvilket allt den stora allmänheten ,och den apraktiserande jurister måste stafva och lägga ihop, innan en: riktig mening vppkommer. För unga juris studiosi har detta knep ansetts tjenligt, att dymedelst tvinga dem taga till lifs det gamla med det nya; men, oafgjordt buru knepet lyckas, är dei dock alltid en lättnad, att på gamla viser eckså få den nya paragrafen in extenso för sina ögon. Al:ehanda och Freja, endera eler båda, hafva förebrått Lundeqvist, att han ej in extenso intagit de upphäfda paragraferna; men att Carlenicke så infört de nya, det hafva de ej funnit anmärkningsvärdt. De voro för tilliället så stora konservatister, att de satte mer värde på der upphäfda gamla, än det gällande nya. Jag är af olika tanka och föreslår, att bemälde tidningar eller herr Carlen sjelf föranstslta om ett cave canem, alt sätta på hans lagbok, att den ovane ej må af henne förvillag.