Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 2

sin själs förädling. Hon var ej katholik och var sin far mycket tillgifven, eljest skulle hon utan tvekan valt ett kloster och det ett med de strängaste reglorna. Nu bade hon fattat sina sgna föreställningar om sjelfförsakelse och ovilkorlig hängifvenhet åt Gudomen samt hoppats uppnå den genom hårdhet mot sin kropp. Som ogift ville hon stå vid sin faders sida och, vårdande honom, egna sig åt alla dygder och gifva sin anda den högsta möjliga religiösa riktning. Dessa svärmiska tankar funno en rik näring i amgänget med pastor Krumm, som, sjelf religiös ända till fanatism, endast fann själens frälsning i köttets fullkomliga dödande och antagandet af en lika sträng som dyster andäktighet. Hvad borde hon nu göra? Skulle hon öfverträda sin barnsliga pligt eller blifva otrogen mot sina favoritidger, hvilka hon ansåg för en gudom-lig ingifvelse? Det var henne omöjligt att så hastigt fatta ett beslu!; men hon hoppades samma afton få tala med Krumm och med honom: kunna öfverlägga Om denna vigtiga sak. Under det dessa tankar sysselsatte Gabriela? öfvertänkte grefven saken närmare. Han förebrådde sig, att han med denna nyhet ailtför mycket öfverraskat sin dotter, som ännu var föga mer än barn. Frågan var henne så ny. Hittilis hade hon endast umgåtts med sin far och några andra gamle män. Tankan på ett giftermål måste således rycka henne ur den vanliga kretsen af hennes föreställningar: och oroa henne genom förflyttningen i dittills nya och obekanta. Grefven hoppades kunna förbättra sitt fel. Nu kände hon till en början ändå hans förebafvande och kunde småningom göra sig förrolig med tankan derpå. Han ärack således i 1 maklighet sitt kaffe, räckte helt tyst åt Gabriella sin pipa alt å nyo stoppas, tog tidninseri och sade efter en fjerdedels timmas förlopp: ;Barn, gå pu och sköt dina göromål. En anvan gång skola vi närmare tala om saken. Gabriella endades friare, kysste sin fars hard ch lemnade tigande rummet. (Forts. följer-) s