Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 2

alla de öfeigå icke stå i strid ined den råttighet Kongl. Maj:t eger, ätt i detta hänseende lindra sina undersåters bördor ) samt att hvalfiskfångsten, förenad med så många faror och äfventyr, jemväl haft det missödet t anmärkningen emot de densamma beviljade förmåner innefattar en besynnerlig afvikelse ifrån en allmän och erkänd grundsats. Just. Ombudsmannen bemöter dessa anmärkningar med förnyandet af den erinran, att beskaffenheten af de regeringsåtgärder, hvilka icke utgöra föremåi för hans embetsta:an icke tillkommer honom att bedöma. Han anser, att under förutsättning af riktigbeten utaf den grundsats, att Regeringsmaktens utöfning och verksamhet äro uti grundlagarna utstakade, och enär icke något grundlagsstadgande uttryckligen förmår, att konungen äger för serskildt fali. eller i allmänhet, att nedsätta eller höja bevillningen: härifrån, cGock jemlikt 8 60 Reg. formen stora sjötullen å spanmål pallene undantagen; men beskattningsrätten i allmänhet, hvar:ill bestämmandet af tullbevillningen äfven hörer, uteslutande tillkommer Rikets Ständer, torde med det bestämda grund Isgsbudet, alt grundlagarza böra efter derss ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas, icke finnas förenligt, att tulibev gen å en celler flera artiklar skulle, utan Rikets Ständers medverkan, kunna i serskilda foll, till förmån för en eller flera enskilde personer, upphäfvas, på sätt i detta mål blifvit tillstyrkt. Dean inskränkta tydning, svaranderna sökt gifva 61 S Reg. formen, lärer följaktiigen iexe heller kunna aniagas, destomindre, som föreskriten i denna S, att ala afgilier, som Rikets Stånder under de i 60 nämnda titlar beviljat, skoa utgöras intill slutet al det år, under hvars lopp den nya bevillningen at Rikets Ständer fastställd blifvit, efter ordaförstindet måste innefaita den mening, att hvarje sålanda faststäld af reift I måste utgöras vid hva ja tillfälle, som ej blifvi sen undantaget af den hvilken varit be hörig att siita sjelfva beskattningslagen. Just. 3 gen, att å egt rum; mena då sätt reäan vid näst are målen blifvit ådagelogdt, ansvarighetslagen icke upptager aila de ansversföljder, som för åsidosättande af grundlasarnas stadganden af rådgifvarne kunna ifrågakomme, men 6 206 Reg. formen bjuder: att konungens rå l igifvare skola dömas, äfven efter ailmän lag: samt då, på sitt förut blifvit visadt, 4 Keep. 42 8 Rätteg. Balken är tillämpligt för embe:soch tjenstemän, likasom för domare, yrkar Jastitis Ombudsmannen, att de tilltalade må anses för-. fallna till den påfåljd, som Riksrätten med tillämpning af nämnae lagrum pröfvar räitvist till. graden bestämma. I an 5 3 af Justititia ombudsmannens onunsen ning, att det genom grundlagarne vore Konungen bet et, att nedsätta tullafsifter eller derifrån befria, nsågo da tilltalade sig, böra fåsta Riksrättens uppmärksamhet på det oriktiga af denna åsigt, samt de menliga följder för samhället, hvilka af en ono. tydning vore avt befaro. Med begreppet af ekonomisk lagstifining,, säga de, hvarunder onekligen frågan om tullafgifter hörer, låter icke förena sig lien satts, att ändring deraf ej skulle kunna, utan Rikets Ständers medverkan åstadkommas. ) Det ligger i naturen af tullafgifter, att de böra tillämpas efter de olika förhållanden, såm i handelsoch näringsföretag inträffa och att ugpskjuta med deras nedsättning eller uppböranda, då sådant af behofvet påkallas, leder alitid til enskild och allmän förlust af KonstitutionsUtskottet skulle hafva haft personliga fördelar af missbruk, som Utskottet likväl anmärkt till åtal, synes oss lika litet tillämplige som värdige. Om vid åsynen af Regeringens frikostighet med licenser och tullnedsättningar för enskilde fall, den ene köpmannen anser sig kunna begira en sådan fördel lika väl som den andre, måtte detta icke innebära en skyldighet för honom, såsom Utskottsledamot, att rösta för åtals nedläggande, sedan upplyst blifvit, att Rege:ingens åtgärd i dylika afseenden är utan stöd ar lag. Det är dessutom kändt, att de i KonstitutionsUtskottets arbeten deltagande handlande :här i hufvudstaden, hvilka under föregående tiden någon gång lära äfven för deras del, fått tulleftergift af Regeringen beviljad, afbsöllo sig från röstning, då fråga om de Kongl. besluten förekommo i Utskottet. Red. anm. ) Skefheten af detta yrkande på en dylik Konungens rätt, att för enskilda fall, och på annat än i vanlig afskrifaings-väg för bristande tillgång, befria enskilda från skatter och afgifter, hehöfver knappast påpekas, för att af en hvar inses. Det vore ett herrligt samhällstillstånd, der en Regering kunde efterskänka skatterna åt hvilka kaser celler personer hon behagade, för att kasta hela bördan af statens underhåll på andra, Red. anm. ) En hvar inser lätt hela lumpenheten af denna slutsats. Om ock det skulle medgifvas, att afgift på varor på visst sätt kan anses tillhöra ekonomiska detaljer, måste sådant afse varorna och ej personerna, som handla dermed. Det vore ailtså varan, som i allmänhet skule af Konungen kun na åsättas en lägre afgift, men ej den eller den personen som skulle få mot nedsatt eller ingen tull införa den, 0. S. Vv.