Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 2

hans böjda hufvud, är just kronan på hans dygder, denna himmelska blygsamhet som ännu fattas mig. j Blygsamhet fattas er? Ack gör er sjelf icke orätt, blif ni som ni var och vi skola, tillbe er.n Du går för långt i allt. Jag har ännu så många fel att bortlägga och miste ännu med tacksamhet emottaga många af pastorns läror., Ack, suckade kammarjungfrun, sedan han började komma till Sturmau har ni förlorat mycket af er glädje cch den bufvudhängaren skall slutligen berötva er all sådan., Louiselp ropade fröken med en lång straffande blick, och iemnade hastigt rummet. Öch likvä,, sade flickan sakta men uttrycksfullt och slog ihop sina små, nätta händer, åstår jag alt Krumm är en hycklare, men jag vill demaskera honom och rädda det goda barnet ur hans klor. Blygsamhet! jo det skall man sel Nej, den som gör rätt och är ärlig, han kan ;e verlden öppet i ansigtet och kastar inte sådana tigerblickar under ögonbrynen som Krumm., : VIL. FÖRSLAGET. . Giefve von der Rode väntade på sin dotter i frukostrummet. Han satt tankfullien stor ländstol, som redan förut herbergerat hans farfars far; de sjuka fölterna voro insvepta i kuddar och han blåste rökmoln ur det dyrbara sjöskumspiphufvudet. Diana, hans gamla, trogna följeslagarinna på jagten, som nu fick nådebröd i slottet, låg vid hans sida och tycktes betrakta bildverket af harar och bjortar, hvarmed Jländstolen var prydd. Tid efter annan kastade hon en slug blick på sin husbonde, som ville hon utforska i hvad slags Iynne han denna dagen uppvaknat. Eiden sprakade i den ofantliga spisen, ty grefven hade iemnat detta sitt favoritrum i dess urprungliga skick, under det att. de fleta andra ummen i den beboeliga delen af slottet nödgats 0ga sig efter nyare tiders uppfinningar och moder. En tidning lig framför honom på bordet, ett petänkligt tecken, ty om hans hjerta var fritt rån bekymmer och hans lynne godt, så var hans