Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 2

första göra att läsa Schwabischer Merkurius, i syrnerhet vid denna tid, då krigsguden tycktes skaka på sig i sömnen liksom otålig öfver den lån. ga hvilar. Den gamle soldaten kände sin fordaa ungdomskraft lifvas, härarne framryckte föl hans ögon i slagtordning och -stridsdundret ljöd i hans öron, så att han oförmodadt slog handen i bordet och ropade: Dunder och blix!! Lefve kriget! Men i dag hade han ännu icke sett på bliadet, icke af elakt lynne eller giktplågor, utan emedan han öfverläste ett tal, som han ville hålla för sin dotter. Slutligen inträdde Gabriella. Hon var allvarsammare än vanligt, men mnalkades likväl, som hon alitid pligade göra, vördnadsfullt till sin tar, kysste hans hand och frågade: Hur har min far sofvit? Iile, brummade gubben. Och hvarför det? Har ni plågats af gikt? Nej, jag hade vigtigare tankar.Hörl och dervid uppreste sig grefven något för att börja silt tal; men då han betraktade sin dotter, der hon stod framför honom i hela den uppblomstrande ungdomens behag, som en ros, hvilken småningom utvecklar sig i morgonsolens strålar, den nästan heroiska gestalten med sin Junoblick och de yppiga former scm dess enkla klädning betäckte, då förlorade han koncepterna och kom ej ihåg något ord mer af det tal, som kostat honom flera timmars eftersinnande. Ian !og likväl förnöjd för sig sjelf, i det han uppmärksamt såg på henne och ropade slutligen: För fan! Hvartill behöfs också vidlyftiga tal emellan far och dotter! Flicka, du älskar mig, det vet jag; vill du göra mig en verklig glädje? Helt säkert, bäste fars, sade Gabriella och smög sig till den gamle krigarn. Säg mig endast med hvad jag kan bereda er ex sådan ?) Du skall gifta dig!, utbröt gubben. Gifta migl upprepade Gabriella och hennes andedrägt nästan qväfdes. Ja, flicka, gifta dig, säger jag, på det jag ännu måtte kunna få se dig lycklig i ditt hus och gunga barnbarn på mitt knä.r