Aftonbladet – 17 mars 1842, sida 3

Men musiken återstår er dock alltid som ett herrligt föreningsband., Endast då, när dena ljuder under genialiska händer. Hvartill skall man väl ta sin tillflykt då man de långa aftnarna hvilar ut efter ansträngande siudier? Kanske till korten ?, Ack nej! ropade Rosa, det är både ledsarat och farligt. Om jag ändå hade tagit med mig mitt schackspel! Det tycker jag mycket om och är, om jag får säga det sjelf, icke så oskicklig deri.n Jag, till exempel, ville icke göra ett parti med er; det vore utan hjelp förloradt, ty jag skulle genast från början komma i schack för drottningen.n Ni skämtar! Tyvärr kan jag endast omtala för er min konst, men icke ge er något prof derpå.n För att hellre låta mig ännu längre pjuta nöjet af ert intressanta sällskap, måste jag komma till ändamålet med min visit: Jag hoppas damerna göra mig i dag den äran till middagen?) Rosa blef förlägen, icke af affektation, utan emedan hon icke rätt visste om hon borde antaga bjudningen. Hennes vän gjorde likväl slut på hennes tvekan i det hon sade: Herr baron, jag tror mig, för mig och mina vänner, kunna antaga er godhet; den korta tid vi fått ega er, har gjort oss liksom till en slägt, så att vi väl svårligen äfventyra att stöta konvenansen. aFör den förståndiga menniskan är endast det stötande svarade baronen, som förnärmsr samvetets fordringar; dessutom tror jag att vi spisa för osc sjelfva, ty vid table dhöte är man så