Aftonbladet – 17 mars 1842, sida 3

BLANDAD ÄVNEN: — TECKENISKT. Man har redan från äldie tider försökt att använda en lufströms anslag på en sträng såsom mojeng för musikaliska instrumenter. De så kallade eolsharporma voro den första och enklaste realisationen af denna ide. r 4790 förevisade herarne Schnelt och Tschenski: ett instrument som de kalede Ancmceord, och hvilket bestod af ett ordentligt .estatur, kvars bestämmelse var att för hvarje ton öppna en liten ventil, hvarigenom den genom ena bälg komprimerade luften fick ur ett rör spela fram på ien vederbörliga strängen. Men man fann snart, utt tonerna på detta sätt endast ganska långsamt rambragtes och man lyckades genom sednare förvältringar aldrig komma längra än att man derpå ämpligen kunde exequera mera kantabla adagiosater. Eao Mr Isoard i Paris har nyligen efter fleråriga ganska sinnrika experimentationer presenterat ranskaå vetenskapsakademien en uppfinning att sapolieera på vanliga pianoforter den nämnda principen af en anslående luftström, till förlängande af den medelst hammaren framkallade tonen. Uppfinnaren, iom lärer vara en fattig mekanikus, har icke haft åd att utföra sin id i stort, men den komite af ranska vetenskapsakademien, som undersökt den molell Mr Isoard uppvisat, bafva med en mun förklarat, att principen är förträflig, och att man af dess indamålsenliga utförande bör kunna vänta sig de vackraste resultater. Det behöfs endast en pedal, för att ur en dertill anbragt särskild reservoir utsläppa juften emot strängarre; hela inrättmingen tyckes, så vidt man kan sluta af den något ofullständiga underrättelse derem, som hittills från akademien emaserat, vara högst enkel. Måhända är det på denna väg man-ändtligen skall lyckas lösa problemet att göra fortepianot kapabelt af ett verkligt legato, och derigenom fylla den brist, som man hittills hufvudsakligast och med rätta haft att armärka hos detta astrument. — I de fashionabla kretsarna i Newyork rådde vid de sednaste underrättelsernas afgång från Förenta Staterna stor uppståndelse. En kapten i Engelska armeen, Edward Wyndham Sbinley, nära 50 år gammal och ogift, hade öfvertalat en ung flica, Miss Grogham, som ännu var i pension och nyss fyllt 44 år, att blifva hans äkta hälft. Den lilla missen var arftagerska till en förmögenhet, som afkastade 60,000 dollars om året. Shinley hade fört sin unga brud inför en embetsaan vid polisen, som förrättat den civila vigseln, hvarpå det illasorterade paret genast med förstgående paketskepp afseglade till England. Försök lärer komma att göras å hennes släglingars sida, att draga saken inför domstol, för att få giftermålet förklaradt för illegalt eller utgörande en enlevering, hvarigenom Ehbinley ginge miste om det rika penningebytet. — Den engelske magnaten, hertigen af Cleveland, har åt sin äldsta son efterlemnat en förmögenhet af 80,000 St. i årlig afkastning; den andra i ordningen har fått en disposision på 560,000 den tredje en på 440,000 och ett barnbarn en på 200,6000 . Hertigens efterlefyvande enka her fåt hans stora gods i Yorkshire och ett hotel vid Gros: venor-square i London, äfvensom nyttjande-rätter under sin lifstid till ellt silfver och juveler i boet upptaget till ett värde af en million 8t. — NÅGOT OM NYA HOLLANDS INDUSTRIELL OCH EKONOMISKA TILLSTÅND. En Svensk, son Sn