Aftonbladet – 17 mars 1842, sida 1

diga föremål, hvarpå jag öfverflyttar henne. Döden är derföre mitt hopp, tillintetgörelsen min enda önskan., Han sänkte sitt hufvud och tystnade. TLåkaren aftorkade en deltagandets tår; ban visste väl, att öfvertygande råd och förnuftskäl här ingenting kunde uträtta, ty Enogelsmannens själ och hjerta voro förtorkade samt hvarje gnista af ett högre lif utslocknad. En punkt i dess bjerta syntes likväl ännu lefva; detta röjdes i hans sista hänsyftning; häraf hemtade således doktorn något hopp. Ni har rätt, Mylord, sade han, ingående på patientens ideer; det sällsamma missöde, som tyckes förfölja er, skulle säkert träffa hvarje föremål, med hvilket ni trädde i någon direkt förs bindelse. Men om jag, som en tredje person, kunde vara er till biträde. Jag tar den hankosedel ni ämnade mig; men ni måste ge mig illfälle att förtjena den. Båda tego en stund. Slutligen sade Castleount: Godt, jag vill våga det sista försöket. Jag älskar R0sA Alberti.n Dektorn blef synbart förskräckt; derpå var van icke beredd, och för hans skarpa blick fram.tällde sig oöfverstigliga hinder. Han var likval klok nog, att icke låta märka sig. Och vad ämnar ni göra? frågade han. Gifta mig med henne.x Känner hon er kärlek ? Alideles inie. Flick nyckfullar, sade doktorn balfhögt ch liksom för sig sjelf; man måste försigtigt ,ehandla dem, Låt oss göra en promenad och