Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 2

tt ——RR—— RAR ——I SS och gick långsamt framåt. Oskars hjerta klappade nästan hörbart; han ville just gå emot der annalkande; då stannade denne, vände sig mo porten af ett närliggande hus och satte sig på hörnstenen, med ansigiet vändt åt ett upplys fönster. Baronen drog djupt efter andan; han hade und vikit en löjlighet, hvari hans begär efter äfven tyr varit nära att störta honom; likväl känd han sin ifver något svalkad och beslöt visligei återvända hem. Som han imedlertid måste förb den obekante, så föredrog han att vänta änn ett ögonblick för att icke ses af honom, tilldes han sjutat sina betraktelser. Af nyfikenhet så han äfven åt fönstret; det tillhörde ett litet hus och bakom en hvit gardin såg man en qvinli gestalt röra sig af och an. Den sittande åskå daren förblef orörlig, och endast då och då upp steg en djup suck ur hans bröst. Öskar, en afgjord fiende till hvarje försmäk tande månskenskärlek, förlorade ändtligen tåla modet. Kölden skakade hans kropp; han dro kappan tätare omkring sig och gick mot porten men då han ville hastigt gå mannen förbi, fram trädde månan öfver de närmaste husens tak, oc Hohenstein igenkände i den suckande sin kamra i logen. IH. DEN SKINGRADE VILLAN. Oskar vaknade ur en orolig sömn; hans upp eldade fantasi hade i drömmen för honom fram ställt sällsamma bilder. Det kostade bonor verkligen möda att någorlunda samla sina tan kar för att skilja drömmen från verkligheten men så snart namnet Rosa Alberti kom för han minne, förskingrade denna solblick det omgif vande kaos. Han sprang upp och klädde sig hast, ty Oskar var visserligen verldsman, me hans själ höjde honom öfver modets ömklighe Klockan tio var han färdig att besöka de sköna, ty längre tillät honom hans otålighet ick