Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 2

varit behandlade såsom önskningsmål, underkastade behörig myndighets pröfaing och 2fgörande hvarje serskildt fallp, m. m. Sjunde målet. Om tillstyrkt ingrepp i den beskattningsrätt, som, enligt SS 57, 60 och 73 regeringsformen, är Rikets Ständer ALLENA förbehållen, ;genom upphäfvande af Rikets Ständers beslut, att tolag af ull icke vidare finge beräknas. Af statsrådsprotokollet för den 42 Mars 4836 bade inhemtats, att, på ansökning af Norrköpings stads Äldste, och sedan Kommerskoliegium bhbitvit hördt, samt underdånigst tillstyrkt bifall till ansökningen, Kongl. Maj:t, uppå tillstyrkan at Justititiestatsministern, grefve Rosenblad, Statsråden, grefve Löwenhjelm, herr Poppius och friherre von Schulzenheim, samt Statssekreteraren Skogman, beslutat: att tills vidare och så länge ej tullen å inkommande ull blefve förhöjd, samt den, af Kongl. Maj.t anbefallda, allmänna regleringen af tolagen i rikets städer icke hunnit verkställas, Norrköpings stad fortfarande må uppbära inqvarteringstolag för inkommande ull, will det belopp, hvarmed densarama dittills utgått. Emot rådgifvande åtgärden i detta ärende hade blifvit anmärkt, att, oaktadt den, vid riksdagen 41834—535 fastställda tulltaxa innebåller, att ull skall vara fri från tolag, det, under form al förklaring tillstyrkta stadgande, att så kallad inqvarteringstolag å till Norrköping inkommande ull finge beräknas, utmärker ett upphäfvande a! Rikets Ständers beslut i en fråga af beskattningsnatur, samt följaktligen innefattar ingrep i den beskaitningsrätt, som, enligt ofvan nämndt grundlags paragrafer, är Rikets Ständer allenc förhehållen, heldst den föreslagna algiften, enlig hvad i den underdåniga ansökningen antydes icke uteslutande afsett de föremål, nämligen in. rättningen till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet, angående hvilka 3 i ansvarig betslagen för statsrådet af den 40 April 134( gör ett undantag i fråga om påläggande af viss: afgifter, so: i regeringsformens 60 icke om nämnas. De tilltalade började sin förklaring med e framställning af den allmänna grund, som föru bhfvit följd vid regleringar af städernas inkom ster genom afgifter på handeln och sjöfarten Dessa hafva, säga de, ifrån äldre tider i nästa hvarje stad utgått under olika benämningar ocl efter olika grunder, enligt serskilda Kongl. pri vilegier och resolutioner. Äfven efter antagan det af 1809 års regeringsform har Kongl. Maj:t vid flerfalldiga tillfällen, förordnat om förändrad regleringar af sådana afgifter till städerna, utal att de ansetts inbegripne under de, af Justitie ombudsmannen åberopade grundlagsparagrafer och utan att under föregående riksdagar anmärk ning deremot, i grundlagsenlig ordning, egt rum De anse regeringsformens stadganden, jemförd med ansvarighetslagen, utvisa, att afsigten me de förra icke varit att inskränka Konungens be slutanderätt i frågor om städernas tolag och an dra lokala afgifter, hvilka ej bidraga till förökand af kronans inkomster. Kongl. Maj:t varn, säg de, daoförbindrad att, oansedt den befrielse frå allmän stadstolag, som för ull äfven vid införs stadgas i den, af Kongl. Maj:t den 20 Juni 1853 utfärdade tulltaxa, medgifva fortfarande af de serskilda afgift å samma vara, som till förmå för Norrköpings stad, under namn af inqvarte ringstolag, dittills erlagts, äfven då införselstul len å uli var bögre, än nun Justitie-ombuds mannens anmärkning, att sistnämnde afgift ick uteslutande afsett de föremål, som i 3 af ar svarighetslagen omförmälas, nämligen inrättnir gar till enskildes gemensamma nytta och beqvän lighet, anse de ej grundad på verkliga förhållar det, emedan städernas tolag användes enligt ser skilda privilegier och Kongl. resolutioner, de till fyllnad i lönanslagen åt deras tjenstemär dels för anstalter till båtnad för handeln oc sjöfarten, äfvensom för deras offentliga byggne der, och handlingarne upplysa, att Norrköping stad, der under sednare tiden flere byggnade och inrättningar, för stadens räkning, blifvit me berömlig verksamhet utförde, egde behof at till kostnadernas bestridande, fortfarande up; bära inqvarteringstolagen. Denna afgift, em Ihvilken klädesfabrikanterna sjelfve icke gjo erinran, har använts till gemensam nytta för : väl städernas invånare, som för de trafikerand loch tillhör ej kronans inkomster. . ! Justitieombudsmannen anmärkte härvid, a I beskaffenheten af de åtgärder, hvilka blifvit v