Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 2

ll VG afgifven af en af parterne, syres det, som om äl! ventyraren redan någon tid hyst planen att komm i besittning af detta fruntimmer och hennes förmö genhet, och att han försigtigt tagit sina mått oc steg, för att nå det ändamål, som så lyckligt om intetgjordes genom fruntimrets och hennes kammar jungfrus beslutsamhet. Hjeltinnan i denna romantiska händelse är mis B., arfvinge till en stor förmögenhet och tillhörand en af de äldsta och rikaste familjerna i grefskape Devon. På hösten sistlidet år gjorde hon bekant skep med herr och fru D. på deras egendom High. fieldhouse, och de besökte hvarandra sedermera ofta Vid ett besök hos henne medförde herr och fru D en ung herr C. — namnen äro ännu ej utsatta i de Engelska bladen, men rättegång blir nu om saken hvari lord Paget har stort intresse — och presen. terade honom såsom en man med förmögenhet. Den 45 Januari begåfvo de sig, i sällskap med åtskilliga andra bekanta, till Paris, hvarest de togo rum i Bedfordhotellet, der de lefde med mycken prakt. Det hade blifvit öfverenskommet, att C. skulle vara deras kassör och mottaga penningar af dem alla till betalning af alla omkostnader. Den 28 Januari bjöd herr C. miss B:s tjenstefolk (nemligen Charlotte, hennes kammarjungfru, Chapman, hennes hofmästare, och Francois, en fransk betjent) på operan och arrangerade så, att de skulle äta på ett värdshus, då de kommo från spektaklet. Men Chapman, en klok, ung man, sade vid utgången från operan till kammarjungfrun : Charlotte, jag tror du gjorde bäst cm du ginge hem, och hon gick genast hem :i!l hotellet. Omkring klockan half ett gick miss B. in i sin sängkammare, åtföljd af kammarjungfrun, men lade sig ej förrän mycket sednare, emedan kammarjungfrun arbetade en stund och miss B. satt uppe och skref bref till klockan half tre. Kammarjungrun låg alltid i samma rum som hennes maimor, och ofvannämnda natt i samma säng, emedan misa B. suttit uppe så länge, att hon frös mycket. Kort fter, sedan de lagt sig, trodde sig miss B. höra ett vuller och bad Charlotte se efter hvad det var. Hon varade, att hon ej såg någonting, utan trodde att n brand failit ur kakelugnen, ty det var ljus i rumnet och eld i kaminen. Ingen af dem hade sofyit. Lort efter hörde miss B. för andra gången buller, ig upp och utropade förskräckt: O Gud! Charotte, det är en karl i rummet. Charlotte, som gejäst såg hvem det var, utropade: Hvad gör ni här, err C.? Han svarade: Håll munnen; varen tyta, ingen kan höra er eller komma er till bjelp,