Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 2

udsaken är att befrias från den ståndsförvirring ch fyrdelning, som blifvit alla våra förhoppningars: ane, och detta vinnes genom antagandet. Men i: vartill tjena ock förbättringarne, om det hvarå de skulie anbringas icke danas försi? Dröjer nan med antagandet af den förändring, som nu ck verkligen kan ske, så är ju grunden förlorad ca förbättringarns utan fäste, En revolution, en eller annan rigtning, skulle ofeibart melankomma innan det rättade förslaget hinner intagas, medan omständigheternas makt icke medsilver att dagtinga längre. Men tilkommen i hvilken rigtning som helst, skulle hvälfningen emna oss till rof för Rysslands supremati; antingen medelbart genom en i Rysk anda och unler Ryskt beskydd handlande absolutism, eller omedelbart, genom en intervention, hvilken sednare, om Europa vore för tillfället sysselsatt på annat håll, skulle under det anfallna folkets nedslagna och öfvergifna sinnesstämning sluta med att förskaffa oss Finlands öde eller Polens. Den nu mera så hvardagliga frågan: huru skall allt detfa slutas? har icke något annat svar, för dem som göra sig den mödan att jemföra våra mnärvarande omständigheter med hvad häfderna förälja om andra nationers, under tidskiften som hos dem närmast föregått frihetens och sjelfstänlighetens förlust. Det kan vara nyttigt att igod tid fästa allmänna uppmärksamheten på dessa utsigter, så att hvar och en, som med sin röst kan komma att bidraga, till problemets lösning, må kunna på förhand öfvertänka vigten af sin åtgärd och de mil dit den kan leda, För den som befinner sig i lifsfara är det aldraminst lättsinnigt att tvista öfver räddningsmedlet och den möjliga vådan af dess begagnande. Men om det skulle befinnas att den sednare vådan är insen: hvad namn bör man väl då gifva åt dem, son skrämma dermed eller skrämmas deraf? — Man vill uppskjuta, heter det, att antaga det räddande representationsförslaget, derföre att man deri saknar vissa förbättringar och derföre att man tror det i saknad af dem kunna blifva i ett eller annat hänseende menligt; t. ex. genom origtig censur, ofullständig eller ojemn representalionsrätt, valintriger, m. m. Men månne man ainder dessa betänkligheter erinrar sig att det än en gång, för att uppbjelpa deras pfosterländskav glans och så mycket stoltare kunna spjerna ut med klackbroddarne emot monarkismen,. Det vore alltför litet ridderligt att vilja lägga något hinder emot dessa hennes små bestyr med sin toilett och sina attityder; men i frågan om fäderneslandets försvar, nödgas vi dock anmärka, att blanche-smörja och becksömsskor, om än så patriotiska, göra det visserligen icke,. Med litet terroristiskt abraeadabra och några republikanska fraser jagar man icke någon hotande ,monarkism på flykten. Må Freja för öfrigt leta igenom Aftonblads-årgångarnes 53000 numror från början till slut: hon skall ingenstädes upptäcka minsta tvifvel om Svenskarnes förmåga att upprätthålla sin sjelfständighet lika väl som någonsin Cirkassierna, och bättre. De få vilkor, vi dervid förutsatte, voro allenast: att de vija det, äfvenså enhälligt, som det tappra bergsfolket: att de äro äfvenså allmänligen och väl beväpnade, äfvenså allmänligen och väl öfvade i vapen, äfvenså väl, ändamålsenligt och ärligt anförda. Men på det att så må inträffa, fordras dock att folket, såsom sådant, tydligen känner sig vara ett med det fädernesland, det skall försvara, och att det icke märker sig dagligen förmå allt mindre inför den Slaviska godtyckligheten, hvilken redan tyckes vilja uppenbara sig i minga stycken af dess behandling, och antingen icke låtsar höra dess klokaste tillstyrkanden och billigaste anspråk, eller afvisar dem, om icke med gäckeri, åtminstone med liknöjdhet. 1 en sådan belägenhet kan det lätt falla ett folk in att, efter Frejas råd, ,låta allting gå som det går och så länge det kan, ehuru i en långt dystrare mening. Men låt folket få en röst, som kan göra sig hörd: lit det få en representatif organ, som uttrycker dess vilja — dess egen och icke några trätlystna intressens — så att denna vilja blir gällande, när den har förnuft och rättvisa på sin sida: och folket skall hvarken sakna håg att upprätthålla en sjelfständighet, som det då kan värdera, eller förstånd och kraft att ombesörja medlen dertill, på ett sätt, som af försvaret gör någonting annat än bramarbaserande ord.