Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 2

fullkomliga kan afhjelpas, dels ;. . ner utöfva någon märkbar ska? 3, dels hinsamt efteråt att skadan, om den visar sig Icke kan inträffa mer än för er, enda gång? Härtill fordras ingenting vidare, än att man vid nästa riksdag, omedelbart efter o år ! omröstningen öfver representationsförslaget, om det antages, föreslår och till slutlig omröstning l Uv vid en påföljande riksdag hänskjuter de förbittringar deri, som kunna anses nödiga. Det nya representationssättet komme ju då ej att tillämpas förr än vid valen till den näst derefter sammanträdande riksförsamlingen? Men då blir det denna församling som har att till afgörande upptaga de sålunda förberedda förbättringsförslagex, Denna församlings ledamöter, så mycket nykomlingar en del af dem än må vara, äga åter framför nuvarande riksdagsmän den fördelen vid bedömandet af de föreslagna förbättringarne, att de sjelfva blifvit valda efter det förslag, som är i fråga att förbättras, och känna af egen erfarenhet i hvad mån förändringar fordras, eller om förbättringar kanske behöfvas i de redan föreslagna. De äro sålunda vida skickligare än vi, att behandla dessa frågor med nytta för det allmänna. Långt ifrån att detta förlorar gerom uppskofvet med förbättringarne, bör det alltså vinna äfven i afseende på dem. När man öfverskådar förslaget så, eller icke altenast isoleradt, utan i sammanbang med de påyrkade förbättringarne, så frestas man verklisen att undra huru någon kunnat såsom vilkor för sjelfva förslagets antagande fordra, att förhättringarne borde gå förut eller antagas på samma gång. Man varseblifver nemligen då, för det första: att intetdera kan ske, utan att sjelfva förslaget uppskjutes till en annan riksdag; vidare: att den riksdag, då antagandet sedan skulle komma i fråga, icke är sjelf att någonsin förvänta; och slutligen: att förbätltringarnes nödvändigkhet och verkan pröfvas med vida större lätthet och säkerket efteråt, sedan förslaget, sådant det är, blifvit försökt en gång, än innan denna erfarenhet hunnit förvärfvas. At hvilken sida man än vänder sig, möter man alltså samma, med allmänna tänkesättet öfverensstämmande slutresultat: förslaget måste antagas vid nästa riksdag; något uppskof dermed kan och får icke medgifvas.