Aftonbladet – 14 mars 1842, sida 2

sn ——— AL OR ———————— allvarlig och jema behandiiog förmått häva el ler till betydlig grad motverka, är mia imnerliga och fasta öfvertygelse. Alia föuster i stugan voro sönderslagna, spiseu sönderrifvenu. dörrar och förstuguqvist unwröjda. Då jag bekiacade föräldrarnes öde sverades: att folket var välvilligt, gåf-0o mat och pengar, hvilka flickan lät dem emottaga om de gålvos med godt hjerta och i kristligt sinoe. Modren med ett yngre barn hade måst flyktal tl en närbeläven sård. Ehuru eid ej funnits på länge i stugan, bade det på dagen ångat från ! :aset, ur hvarje springa på väggarne af den sammanpressade menriskomassan; och på vinden hade en del gjort s:g hål för att kunna åskåda. Som yrgre flicka var Johanna 1 tjenst eller som barnflicka hos ett herrskap; bona visade sig der egensinnig och sjelfsvaldis, olydig och lat — kunde svirligen förmås att läsa katbekesen. och då hon nödgades att Jäsa en läxa kastade hon sig ofta till marken, bet i uråset eiler kläger och slingde sig såsom i konvwsioner; efter av tids öfverseende fick bon Jäfte om ris vid för ta anfall af ilska och till och med någon aga; blef genast bättre, hörjade bätre Jara och hade ej konvulsioner, Den Helige Andes uppenbarels2 bekref hon så unda: en Sövdags afton skulie hoa med en! : jornåris flicka, håda förklädda I karikiläde Fr så ps lesstuga; på Vägen hade hon bitvis unlig till sinnes, hvarken velat fram eller tilbaka tills slutligev hon föll omkull och någonting vidrörde hennes hufvud och en röst sade r höjden: Johanna vänd oml, — Hon började snart få ryckningar och svirma.