Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 3

han innehar, synes vara större än dess lekamliga, då han har råd och tillfälle att bo i Stockholm. — Ypperliga slutkonst! Vi veta då nu: att den andeliga fattigdomen är hos militären större än den lekamliga — så snart han bor i Stockholm. Det är då ej värdt att vidröra de biförtjenster, som för militären verkligen finnas uti hufvudstaden, t. ex vid centralinstitutet, krigsdepartementet och expeditionen, adjutantsplatserna hos en del generaler 0. s. Vv. Nej, medgifvom blott, att våra militärer i hufvudstaden synnerligast äro beklagansvärda — sedan vår lilla antagonist påbördat dem den andeilga bankrutten. Och härmed lemna vi vår fördetting, skänkande honom efter alla hans hopsamlade otidigheter — hvilka tillräckligt bevisa upplysningens tillstånd på besvärs-backarna uti vårt upphöjda samhälle. Vi upprepa dock ärligt vår öfvertygelse, att den enda hyllning som har värde — är den sjelfvilliga, och den enda som en ädel makt sätter värde på; samt att den köpta eller pbeordrade, endast är en komedi, der tillställaren sjelf får helsas af hvisselpipan — vore han än en nykläckt öfverste — eller till och med — generaladjutant. Stockholm d. 6 Mars 1842. Fattig militär.