Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 2

6 tablåer, af V. Ducange och de Pixerecourt. Denna lilla pjes synes vara ett motstycke till det stora Jesuiterdramet, som i närvarande stund spelas utom teatern. Hr Torslow tyckes alltid, med serskildt och beräknadt aktgifvande på tidens tecken, förstå att välja ämnet för sina representationer. Hufvudrollerna i närvarande dram äro, utom Jesuiten, hans väninna, en bigott matrona (fru Torslew), samt en ganska klyftig advokat (Hr Andersson). Jesuitens roil ut:öres af fr Torslow på ett sätt, som man kan vänta af hans rika och mångsidiga snille, Ett visst främmande tonfall och en egen brytning i språket, men serdeles hans högst egna sätt att prononcera 1, ge anledning att förmoda det Hr T. vid snstuderandet af denna roll, likasom vid onkelns,, tagit typen derför ur verkligheten; att hans imitation lyckats, derom vittnade det sol af undran och bifall som esomoftast genomiopp salongen. Mot Torslow-Judacin torde man kanske kunna erinra, att han (af lätt begriplig orsak) höll dialegen nästan förmycket i predikareon: detsamma gäller om fru de St. Aure. Vi torde en annan gång komma till en utförligare redogörelse för sjelfva stycket, men vi vilja nu blott tillägga, att den framgång, som det säkert länge kommer att åtnjuta, förnaämligast är att tillskrifva en viss hos allmänheten rådande och ganska lycklig sinnesstämning mot jesuitism i hvad drägt som helst, samt Hr Torslows fiatliga framställning af hufvudrollen. Under de stormande bifallsrop, hvarmed publiken efter styckets slut gaf tillkänna sin belåtenhet med Hr Torslows talang, ropades äfven vexelvis mycket på Hr Scott. Den första representationen hedrades dessutom af en talrik samling åhörare från polisen. ERA nn