Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 2

— Den räfst med Freja-redaktionens conduite, tvartill Aftonbladet blifvit ordentligen framtvingadt af denna redaktion sjelf, efter ett kanske alltför långvarigt stillatigande och öfverseende med hennes karakterslösa slingringar, har redan, och det vida förr, än vi kunde hoppas, burit åtminstone en frukt; och i synnerhet har öfversigten i Thorsdagsbladet af Frejas antecedentia i representationsfrågan härtill bidragit. Vi framställde deri, enligt hvad läsaren torde minnas, såsom någonting fägnande, att Freja numera frångått sin opposition mot representationsreformen, och ämnar sluta sig till det hvilande representationsförslaget; men ansågo, det oaktadt, hennes antecedentia i denna sak icke böra lemnas ur sigte, emedan det annars ganska lätt kunde hända, att hon ännu en gång kastade om; och ehuru det, för hvar och en, som riktigt känner denna jungfrus oefterrättlighet, är temligen likgiltigt hvad hon säger, så kunde en sådan omkastning likväl möjligen utöfva någon för reformen skadlig inflytelse på den visserligen äfven stora mängd af allmänheten, som ej så noga följt henne, och som af de sjelfständighetsdånande fraser, hvarpå hon alltid har godt förråd, så länge det tcke är fråga att behöfva tillämpa dem i en reformerande riktning, kunde förledas ett fästa mera vigt, än det förtjente, vid de sofismer, hvarpå hon, vid en sådan omkastning, kunde grunda sina motarbetningsförsök, serdeles om dessa skulle råka inträffa just i eller näst före -det afgörande ögonblicket. Freja har imedlertid nu, med en naivetet, som går-öfver allt hvad vi kunde hoppas, bitit på kroken och befriat allmänheten från all möjlighet af en sådan blifvande våda när den kritiska tiden kommer, derigenom att hon redan i sitt gårdagsnummer, och, oaktadt sina föregående roliga försäkringar att enigot svaromål ej komme att afgifvasp på Afionbladets räfst med henne, icke blott skyndat att proklamera, det hon alldeles icke ämnar befrämja den föreslagna representationsreformen vid nästa riksdag (watt sluta sig till något, som synes hvila den eviga hvilan, och så!unda famla bland de dödas ben, kan anstå Aftonbladet, hvilkes tyckes ensamt vara skapadt för detta ändamål — är Frejas uttryck härom) — utan äfven haft den sublima oförsigligheten att uppmana Aftonbladet att uppgifva, hvar dettap (nemligen att bon slutit sig till det hvilande representationsförslaget) står skrifvet, och om det ej förphåller sig med detta Aftonbladets påstående, ,som med så många andra, att vara en dikt.n Nog visste vi väl förut, att redaktören af Freja icke kommer så noga ihåg hvad han yttrat för elt eller par år sedan; och deraf kommer väl