Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 2

hvarföre visste jag icke af honom förr! En häftig gråt, som lättade bhjertat, utbröt; den åldriga qvinnan satt der och gret, som en barnsiig flicka öfver sin älskare, gret bittra tårar öfver olyckor sedan tjugotal af år voro: förbi. I tidningen stod blott en enkel annons, nämligen död: f. d. kaptenen vid landtvärnet, herr Gustaf Werner, i en ålder af 84 år. Det var dessa ord, som återväckte de qväfda ungdomsminnena hos Clara. aVi skola resa; jag måste bafva underrättelser om hans lefnad, jag måste se hans graf åtminstone. Stackars Gustaft du vet nu, bättre än förut, huru mycket jag älskat dig. Resan blef således af. Emilia blef rörligheten och beschäftigheten sjelf, och snart rullade vagnen åstad mot Stockholm. Friherre Sebedeus Gyllenpatron, som vi vid en jagt förut haft äran presentera, hade, straxt efter sitt bröllop med Clara, fått sig ett stort arfgods, nämligen Gyllentorp, med derunder lydande hemman och lägenhster. Han satte sig således ner på landet, blef småningom kammarherre och hofmarskalk, och afled slutligen som en god, enerverad Christen i sin säng, omkring 2 år, innan mamsell Taglionis ankomst till Stockholm, en tidpunkt, hvarifrån vi borde få oss en ny olympiade. Vi förbigå, med läsarens gunstiga tillåtelse, all beskrifning på friherrinnans och hennes dotters förtjusning öfver Taglionis dans, derom kunde vidlyftigt ordas; men man kan också läsa om saken, så många konstkritiker, att man måste vara en kritskalle, att ej begripa det herrliga i en sådan dans; det herrligaste af hela saken var dock, att Vi Stockholmsboer, vid åskådandet af Taglionis ben, kunde säga: athet är ben af minom benom; ty hon är, till Sverges evipnerliga ära, infödd Svenska, oeh, till vår tycka, till och med Stockholmska. Friberrinnan hade ock ett helt annat ärende till hufvudstaden; hon ville höra talas om sin Gustaf, sin lekbror; den ende man, som hon älskat, och för hvars kull hon i sina rum hade ordentliga drifbänkar med vilda penseer — det var deras kärleksblomma, deras vittne, deras vän.