Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 2

äfven en annan tidnings förbön för Freja, att vi ej måtte tala om den snön som föll i fjol; men att icke påminna sig tvenne veckor tillbaka, hvad man yttrat i den utan jemförelse största och vigtigaste af samhällsfrågorna, och att offentligen sjelf kringbära till allmänketen denna minmesslöhet, dei är af en tidning, som velat förneka subrettrollen och sätta sig upp på en piedestal, ett så förtjusande karakteristiskt drag af comduiten, att man vore färdig kyssa på fingret åt den sjelfillustration, som deruti innefattas. Vi tage oss derföre friheten, att en liten smula underbjelpa redaktörens minne. Den 45 sistl. Februari, således i dag jemt fem och tjugu dagar tillbaka, yttrade Freja bland annat, till svar på våra oförgripliga förfrågningar angående det der receptet mot monarkismen, som nicke vore svårt alt skrifvan, bara man nu lät sakerna gå så länge de kunna, följande: ,Ich hvad det republikanska elementet för öfrigt beträffar, så bekänne vi, att om denna beprisade (?!) framtid en dag visade en sköld, med ett utstruket veto, i likhet med Norges grundlag, skulle vi vara de första, som ropade ,!efvep för densamma, och för de omonarkiska principer,, som under sådana färger uppenbarade sig. Den 48 sistlidne Februari, således två och tjugu dagar sedan, talade Freja, äfven för att sfva ett bland skälen hvarföre sakerna nu borde få gå som de gå, rätt vackert om, att en konstitutionel stat bör och kan endast hvita på aationalviljans grundval,, att medlet för nationens ombud, ait göra nationens vilja gällande, när det kända, enkla, att säga nej till alla en antinationel styrelses önskningar, och att Sven,ska folkets långsamt mognande öfvertygelse också synes hafva erkänt nödvändigheten af en sådan sakernas ordning Härefter kommer nu följande: FÖR ATT MED KRAFT KUNNA VIDMAKTHÅLLA DEN, HAR MAN BLIFVIT BETÄNKT UPPÅ EN BÄTTRE ORGANISERAD REPRESENTATION OCH TÄTARE RIKSDAGAR. OM VIGTEN OCH BEHOFVET AF BÅDA FINNES SNART BLOTT EN RÖST. Vi fråga: Innefattar detta eller innefattar det icke en ansgutning tili den föreslagna representationsreformen? Men för att illustrera saken vidare, låtom oss följa Freja litet längre ned i samma nummer. Der anmärkes mot Aftonbladet, att det uppträder med nya, putsigter för verkställbarheten af nödiga reformer och för ,representationsjörändringens möjlighet, hvarefter Freja frågar: ohvilket är nu det trollmedel, hvarigenom allt detta skall åstadkommas?, Vidare i samma nummer: Ingen tvekar, att hufvudorsaken till systemets ogemena flor ligger i våra formers bristfällighet; i den långa tiden mellan riksdagarna och representalionens dåliga sammansättning, — — Vidare: Kanske ansågo Ständerna nationen ännu kunna vänta och tåla ett lustrum eller tvenne? Då har pressen icke annat att göra, äm att gifva sig ro och vänta, att sakernas tvång skall förkorta respitterminen.s Månne detta ännu är nog för Freja? Eller kanske det går an att i evighet svänga sig med nationalviljap, preformers nödvändighets, orepresentationsreformens oundviklighet, och likväl för hvarje serskildt fall när det blir verkligen fråga om en reform, kasta sig deremot? HEller att, medan man sqvadronerar mycket. emot paristokratiska tendenser, och beskyller sina kolleger derför , sjelf förorda ett representationsförslag med aristokratiskt öfverhus af adel och biskopar såsom det lämpligaste och innefattade en uppböjd åsigt af ämnet. Går det verkligen an att i längden lå fortfara med detta, utan att antingen misstänkas spela dubbelt spel, eller vara en oefterrättlighetens sannskyldiga barlekin? Eller hvilkendera åsigten skall nu komma att anses ör Frejas egentliga, den som yttrades under 1840, att soöfvervinnerliga svårigheter ligga i vägen för representationsförändringen, emedan pfamiljen, och kommunen och narbetetr och industriens, med ett ord, alla de stora frågor, på hvilkas lösning tidehvarfvets arbetar, först måste lösas, eller att man kan hoppas att sakernas tvång kan förkorta respittiden till mindreän ett lustrum eller tvänne; hvilket ej kan ske utan den nu hvilande reformens antagande? eller att Freja verkligen vill enligt sitt yttrande xu ropa lefve för en osköld med utstruket vefon, i likhet med Norska grundlagen eller vill hafva ett öfverhus med adel och biskoppar och deremot förkasta konstitutionsutskottets grunder, för deras norskhetsifverr, såsom det yttrades 4840? Det är verkligen svårt