Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 1

SPANMÅLSFRÅGANS BEHANDLING I ENGELSKA UNDERHUSET. (Forts. från Onsdagsbl.) Det oskäliga, ja förderfliga af spanmilsagarne i Eagland, har så ofta varit framstäldt af een periodiska pressen och äfven vidrördt i denna tidning, att vi anse öfverflödigt, att ur den vidlyftiga debatten resumera hvad som i detta hänseende af en mängd bland Underhusets utmärktaste talare blifvit anfördt. Det är nog att ihågkomma, att de klasser, som icke idka åkerbruk, genom spanmålsmonopolet tvingas, att årligen till possessionaterne betala 11,000,0003L. mera, än deras brödföda skulle kosta dem, i fall spanmålshandeln vore fri; att de höga brödpriserna naturligtvis högst betydligt influera på prisen på engelska fabrikater och göra, att andra nationer börja undersälja Engelsmännen i verldsmarknaden; att England hos en del natiener, hvilkas förnämsta produktion består ispanmål, icke kan finna afsättning för sina manufakturvaror, emedan det vägrar att i utbyte taga deras spanmål; att slutligen, vid dåliga skördar i England, och då sädespriserna, i följd deraf, betydligt stiga, tusentals menniskor lida den förfärligaste nöd, ja, mångfaldiga omkomma af bunger. (I en enda stad, Paisley i Skottland, finnas i denna stund icke mindre än sjutton tusen menniskor, som äro nödsakade att lefva af allmosor.) De olägenheter och olyckor, vi nu uppräknat, utgöra några af de mera framstående i den långa raden af lidanden, som spanmåilslagarne bragt öfver den stora massan af engelska folket; men de äro förut så väl kända, att vi, såsom nyss nämndes, ecj vilje upptaga tid och utrymme med att anföra, hvad serskilde talare under debatten haft att derom säga. Vigtigare och intressantare synes oss, att framlägga de hufvudsakligaste invändnirgar, som från eppositionens sida göras emot det uppkok på de nu gällande spanmålslagarne, med hvilket Peel söker plåstra öfver det förbatliga af bans patroners, possessionaternes, monopol. Det är i synnerhet under fem serskilda synpunkter, som Ooppositionen bestrider det Peelska förslaget, och visar dess förderflighet för landet. Först och främst påstår den, att det maximum af 20 sb. tull per quarter hvete, som skulle erläggas, då quartern i medelpris gällde 54 sh., skule hafva precist enabanda verkan på spanmålsbandeln, att göra den osäker och hindra importen, som den gamla tullbestämmelsen 335 sh. 8 d. 2) Afbjelper det nya förslaget på intet sätt den stora bristen och olägenbeten i de nuvarande spanmåls-iagarne, att Engelska marknaden helt och hållet stänges för det rika spanmålsförråd , som finnes i Förenta Staterna, genom hvars mottagande Englands manufakturvaror skulle finna en rik och ymnig afsättning i Förenta Staterna. 3:0) Hafva de nu gällande spanmåls-lagarne, och komme den föreslagna likaledes att hafva det mest förderfliga inflytande på penningeväsendet, och i följd deraf på både handel ech näringar under missväxt-år. Den spanmål, som då måste införskaffas, kommer från länder, som stängt sig för införseln af Engelska fabrikater, just till följd af Englands vägran, att i utbyte emottaga deras spanmål, och hela Engjands spanmålsbehof i missväxt-år måste således betalas med ädla metaller. Dessa uttagas då från barken, hvilken i följd deraf nödsakas förknappa sin diskontering. Detta återverkar på handeln och näringarne; bankrutter, näringslöshet, rubbad kredit, öka således i England olyckan af ett missväxt-år. 4:0) När spanmålsimport behöfves, nödgas köpmännen, i anseende till de varierande tullbestämmelserna, använda en sådan skyndsambet i sina expeditioner, att det blir omöjligt för dem att Jåta afhbemta spanmålen med Engelska fartyg. De måste således för dessa transporter befrakta främmande fartyg, till mehn för Engelska skeppsrederierna. 5:0) Medelpriserna på spanmil, efter hvilka tulBEER ES ST EEE SSE CAPE FANS