Aftonbladet – 10 mars 1842, sida 2

utanpå; patron lät mila upp henne: men st innantill, der ser man hur det ser ut och aldrig förbanna mig, jag gått hit ombord, om jag e hade så dugtig xflöning som jag har. Werner kunde finna af hvad kapten Rumlare anförde, att den Svenska Aran från Döderhbull hade några små fel, som icke just gjorde passagen öfver Ålands haf i Oktober månad, midt i equinoctialstormarne särdeles, hvarken intressant eller just säker. Vädret var redan vid utfarten ur bugten ganska stormigt, vågorna brusade kring den gamla matronan, som stampande och rullande i de mest behagliga svängningar lät sin tunga kropp plöja hafvet. Det gick väl någorlunda första dagen, men om natten sprang vinden, jag vet ej huru många stick i norr, och kapten Rumlare blef liksom något illa till mods. Fan ta mig, sade han då han om morgonen kom upp På däck, jag begriper huru långt vi drifvit i natt, och så glömde jag att logga sen — åh ja gör ingenting, måste väl se land innan vi stöta på — har seglat förr en gång. Det var på morgonen. Kapten Werner stod liksom fasthäfiad i framstammen och såg utåt det stormande hafvet, hvars rörliga yta fraggade framför skeppet, som länsade undan för vinden. Kopten Rumlare!, ropade han hastigt, uppmärksamt fästande blicken på en rad vigor, hvilka stodo stilla på samma ställe med sin fraggiga rygg. Se hit, kapten, den der vågen ser underlig ut; hvad är det? Nå så dj-—In besitta, bränningar förut — dicht i lä, ror ilä, din hund ror i lä så fn tar dig. Detta skedde; men Svenska Äran hade hvad man kallar karakter och rättade sig icke efter ögonblickets ;hugskott utan rasade med ohejdad fart mot bränningarne. oDet är slut, kapten,, sade Rumlare med ett slags skratt; det är slut med Svenska Aran och med oss. I detsamma stötte skeppet med ett grufligt brak, en jättevåg sköljde öfver däcket; de dyrbara trofeerna, som varit illa fastsurrade, sle:os lösa och rullade med hastig fort mot fören. Werner omkullkastades och de ryska kanenerna krossade ännu, som segertecken, en af Sverges söner. Vågor gingo och vågor kommo, ett korus if dödsklagan, rosslingar och skrik genemskar