Aftonbladet – 10 mars 1842, sida 2

iman, klädd i en brun kavaj och hållande e bucklig ropare på ryggen. Det var kapten Rum iare, förande briggen Svenska Äran från Döder hull, som nu för Kong. Majsts och kroc räkning var förhyrd för truppernas transport ti! fäderneslandet. Morgondimman var tät och vinden fuktig; kapten Rumlare hade derföre redar tagit sig en beskus och derofvanpå en kallqvistare, och gick nu som bäst och kommenderade skeppsbesättningen, som bestod af tre man; de öfriga hade helt beskedligt glömt sig qvar i iland. Bänn in, kalfhufvud, bänn in trossen; kalfhufvud, hör du inte, sade kapten till en matros, som med stela händer stod och sträckte på en vidknuten tågstump. Det är f—n inte godt att bänna, det är skört som fnösken, svarade matrosen. Nå, så låt vara slakt dån, yttrade kapten. I detta ögonblick lade en barkas, uppfylld med landtkrabbor, till skutans läsida och hela hopen kröp ombord på den Svenska Aran. Båt efter båt ankom och folket embarkerade samt instufvades under däck; kapten Werner var deras anförare. Man började lyfta ankar; man skrek oaflåtligen i en timma. )Man miste fara varligan, sade kapten Rumlare, snällt gossar, nå smått, att inte tåget brister; pass på att det ej smäller af då ankaret får luft. Det är, fortfor han, vändande sig till sin titelkamrat på ptorra vägenn, det är kuriöst, herr kapten, att om tåget skall springa är det antingen när ankaret skall släppa tag eler när det får luft, det vill säga kommer öfver vattnet. Gud ske 10f, nu är det på bogen. Se sin, sade kapten Rumlare,ou får du gå, gamla Anna Cajsa — jaså för f—n, Svenska Äran. — Ser herrn, vände han sig till Werner, ;skutan heter egentligen Anna Cajsa, men då hon skulle gå i kronans ärender trodde patron att kungen skulle tro, att hon. ej dugde om hon hade ett simpelt namn. Det är oftare ett namn ger menniskan värde än tvertomp, sade patron och så döpte han om henne till Svenska Äran från Döderhult; och så får hon väl heta ill döddsgar, det eländiga skråfvet; ty ser, kap:en, Svenska Aran är förbanna mig rutten från vogsprötet till rortaljan, hon ser väl ut något