Aftonbladet – 10 mars 1842, sida 1

Emot denna förklaring af den tilltalade anmärkte Justitie-ombudsmannen, att herr Skogzman orätt fästat uppmärksamheten derå, att de avdra rådgifvarne i rådslaget deltagit, men ban allena blifvit åtalad; då det här endast gällde frågan om kontrasignatior, och för denna endast föredraganden vore ansvarig; att den detaljerade framställningen af de handlingar, som föranledt beslutet, icke hafva tillämpning å anmärkningens bedömande; emedan de blott kunna utvisa, att Götha Kanal-direktionen gifvit anledningen till frågan, men alt till och med dessa utvisa, att nämnde autoritet endast begärt föreskrift angåeude formen för tvister emellan bolaget och direktionen, samt erkänt, att sådana räitsförhållanden borde bedömas efter de grunder, lagen för sysslomanskap i allmänhet stadgar och således syntes fordra tillämpning af 4 8 40 kap. rättegångsbalken, fastän direktionen stutligen, af andragna skäl, och med anledning af Kammarrättens instruktion, gjort hemställan, ait de måtte af nämnde embetsverk få upptagas och afgöras. Justitie ombudsmannen anser åter statsråds-protokollets innehåll vara al synnerlig vigt, äfvensom rådgifvarnes yttranden, angående behofvet att inhemla Högsta Domstolens utlåtande, för slutliga pröfningen af ärendet. Uwn afseende på den vwidsträcktare syftning ärendet under behandlingen erhållit, måste det hänföras till de lagstiftningsfrågor, som röra lagens bestämmelser om behörig demstol i al!mänbet, samt följaktligen avgå förklaring a! 40 kap. rättegångsbalken; heldst allmänna lagstadganden icke kunna vara eller äro ändrade eller bestämda genom instruktionen för Kammarrätten. Deri åberopas väl, att Kammarrätten eger upptaga och afgöra talan å försummadt fullgörande af skyldigheter, som i priviiegier blifvit bolag, m. fl., ålagda, i afseende på någon af Kongl. Möja eller Rikets Ständer förlänad inkomst eller rättighet, samt hvad för öfrigt Kongl. Maj:t kan, vid synnerliga tillfällen, finna nödigt, att, såsom egarde gemenskap med Kammarrättens befattning, förvisa till dess åtgärd. Men tvister emellan staten ceh kanalbolaget kunna yppas I andra hänseenaen, och angående rättsförkållanden i allmänhet; tvisterna emellan bolaget och dess direktion måste bedömas efter de grunder, som lagen i allmänhet stadgat för sysslomavskap; och hvarken de förre eller de sednare synas haiva någon cgemenskapa med Kammariättens abefattning,, hvilken måste anses inskränkt till ärenden, som egentligen röra statens eller det allmännas rätt till åtnjutande af dess intrader och redogöreisen för deras beriga envändande, men icke kunna utsträckas ill andra tvister, deri staten ejer del, än mindre till de om rältsförhållanden mellan bolag och deras styrelser uppstående tvister, hvilkas företagande vid colika foruic, icke mer för Götha Kanal-bolag, än för något annat, rimligen ken bero af de tillfälliga händelser, herr Skogman i sin förklaring upprepadt, då alltid en ort måste såsom förvaltningens hufvudort anses. Justitie-ombudsmannen vyltrar sig icke kunna antaga den invändning herr Skogman gjort, att rådgifvarnes tillstyrkande till Högsta Domstolens hörande icke innebar öfvertygelsen eller erkännandet, alt frågan borde såsom lagförklaring anses Just denna yttrade mening hade hos föredraganden bordt tillkännagifvas i serskild föreställning och slutligen i haxdling, hvilket bonom, enligt 38 S regeringsformen, ålegat. Uarderiåtenheten af detta åliggande är icke mindre ansvarighet underkastad derföre, att acnågon olägenhet hittills icke deraf egt rump: och den kan ej för svaras genom åberopandet af exempel, hemtade ifrån tider, äldre än vår nu gällande stlatsförfattning, och som således sakna all tillämpning, derest de icke med den nuvarande statsförfaltningen sammanstå. Justitie-ombudsmannen föraniåtes alltså att löra herr Skogman till last, att han, i egenskap af föredragande vid ifrågavarande tillfälle, icke af anledning och på sätt 38Q6 regeringsforcen bjuder, gjort föreställning emot Konungens lofvannämnde beslut, än mindre vägrat sin kontrasignation derå, utan detsamma, genom meddelande af sådan kontrasignation, till verkställighet befordrat, och han yrkar, att för sådant förfa, (RNE AE