Aftonbladet – 10 mars 1842, sida 1

Rätten, på grund af 2 Art. 46 och 23 mom. i dess Instruktion af d. 45 Okt. 1831, behörig och pligtig, att alla sådana tvister, i första rummet, upptaga och afdöma, hvarefter desamma borde genom besvär hos Kongl. Maj:t i dess Högsta Domstol fuliföljas. : Under den 4 Februari samma år blef detta beslut expedieradt, med konirasignation af statssekreteraren Skogman. : Som frågan om laga domstol i detta fall ängick förklaring af 40 Kap. RättegångsBatken, emedan alla dylika tvister äro, hvad rä legångsordningen rörer, lika med andra tvister, hvilka det tillhör domstolarne att, efter stämning, i fö reskrifven ordning upptaga och afgöra, helst icke genom någon författning annorlunda finnes förordnadt, och det alltså tillkommit Högsta Domstolen att, enligt 49 Regerings-formen, meddela den ifrågakomna förklaringen af iagens rätta mening, sedan fråga derom at domstol blifvit väckt, hvarå Statsrådets samtlige ledamöter äfven tvifvelsutan haft afseende, då de tillstyrkt Högsta Domstolens hörande, anmärkte Justitieombudsmannen emot Hr Skogman, att han, genom sin kontrasignation till verkställighet befordrat Kongl. Maj:ts fattade beslut i detta ärende, i stället att, på sätt 38 Regerings-formen bjuder, göra föreställningar deremot, samt om Konungen ändock yrkat utfärdande af beslutet, kontresignation derå vägra. F. d. Statssekreteraren Hr Skogman har i sin afgifna första förklaring mycket vidly utvecklat upphofvet och fortgangen af detta ärende. Han anmärker, att genom bestämmande af forum för ifrågavarande tvister, efter den ori, der Bolagsstämma bållits eller Direktionsmöten egt rum, skulle det kommit att bero af tillfälliga omständigheter, såsom om dessa sammankomster varil utsatta i Stockhom eller i landsorten, m. m. En sådan sammankomst kunde äfven komma att förflyttas från en ort till annan och olika forum i samma sak kunde då uppkomma. Hans tillstyrkan, jemte öfrige rådgifvares, alt inbemta Högsta Domstolens utlåtande, var icke härledd af den mening, att frågan borde såsom lagförklaring anses och behandlas, helst Högsta Domstolen förut blifvit hörd i mål af mera omfattande och juridisk beskaffenhet, hvilka sedan blifvit genom MHandelsoch Finans-expeditionen afgjorda, såsom Seglationsordning; Förpassningsstadga, Förordningen emot mrendrejeri och tullförsnillving, m. fl. Han egde i förevarande fali så mycket mindre anledning att finna beslutet stridande mot 49 Regerings-formen, som fråfan icke blitvit af domstol väcktn, såsom få laring ef lagens rätta mMenig,, uten i administrativ väg, framstäld till erhålande al py föreskrift, och de af Statsrådets närvarande ledamöter, bvilka egentligen hade kännedom af juridiska frågor, icke i detta hänseende yttrat nå gon betänklighet, samt de åberopade SS i Kammarrättens instruktion lemnade stöd för beslutet. Han hade derföre icke insett eller funnit den örmenia grundlegsstridigketen och kunde eller borde således icke vägra kontrasiguation: en åtgärd, som efter hans åsigt af Grundlagens anda och Konurgens deri befästade majestät, åsyftade endast det osannolika fall, då Konungen skulle yrka utfärdande af ett beslut, som i uppenbar strid med Regerings-formen kränkte enski d persons rätt, eller vållade sllmän våda för Riket. fr Skogman anför äfven upplysningsvis, att genom beslutet någon olägenhet hittills ej egt rum, enär så beskaffad tvist icke uppstått, samt att Kongl. Moj:t förut, i administrativ vög förordnat om serskildt forum och jurisdiktion för bo lag och deras direktioner. Fan åberopar i detta afseende Kong!. privilegier utfärdade 1782 och 4866) för Ostindiska kompanierna, som varit ställda under Kommerstkollegii jurisdiktion. ) Det är karakteristiskt, att Konungens rådgifvare med en synbar förkärlek åberopa exempel ihån de äldre tiderna, och företrädesvis Gustaf III:s och Gustaf IV Adolphs dagar, för alt styrka Regeringsmaktens rätt, att besluta oberoende af Rikets Ständer och landets G.undlagar. För dem synes 4809 års revoiution blott varit en kuliss-förändring. RENT ENE I ONE TN I KORET TD STATES