Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 3

alltmer och mer utbredd bildning och public spiritoe deltaga i drifvandet af de stora statsbjulen eller i striden och friktionen emellan olika intressen, opinioner och tendenser; såväl häri, säger jag, som i den icke ovigtiga omständigheten, att hela detta samhällenas maschineri ligger mer än någonsin för allas blickar till följe af publicismens alltomfattande och rastlösa verksamhet, att händelserna numera icke blott ske, men äfven synas, att intet numera tillåtes förspillas eller lemnas ur räkningen af hvad som angår folkens och ländernas historia, utan antecknas och bevaras till lärdom för stunden elier framtiden. En följd åter af sjelfva denna de dagliga tidningarnas utvidgade kallelse att iakttaga och kommentera alla de olika och mångfaldiga fenomenerna af det offentliga lifvets utveckling till sitt. mål i historien, har blifvit att man verkligen i vissa fall skulle löpa fara att helt och hållet bortblandas och bli yr i hufvudet genom det brokiga virrvar af stäilningar och förhållanden,, som för hvart ögonblick tränger sig i ständigt nya masser förbi oss, så framt man icke här och der egde vissa hvilopunkter, der man finge hemta andan, reda sina intryck och samla de spridda bilderna till en sammanhöngande och hopfattad tablå. Dylika hvilopunkter äro de i utlanden af det antydda behbofvet längesedan framkallade politiska Revyerna och de nyligen inom Frankrikes litteratur på mode komna livres mensuels. Hos oss är det egentligen endast denm gamle bekanten, som genom siva bref om pställningar och förhållanden) bearbetat denna genre, hvilken imedlertid äfven hos oss hvarken är, otacksam eller öfverflödig. Det är kändt, om han bearbetat den med framgång. Det är också kändt, hvarför han för en mellantid af tre år måst lemna detta sitt pikanta brelskrifveri afbrutet. Man kan vara öfvertygad att det icke saknats honom god vilja eller otröttad talang, så framt det stått il hans skön att fulliölja korrespondersen, och bästa beviset derpå är närvarande femte bref, hvilket verkligen numera, då de yttre hindren icke mera förefinnas, skyndat att lemna pressen. Författaren har adresserat detta sitt färskaste bref till en viss mythisk person vid namn Georges Dandinn, den han beskrifver såsomföre 1838 års händelser stolt som en majestätisk kalkontupp, med snabeln blodröd af mod och stjerten sprättande af monarkiska principer, men alltsedan spatserande med slokade vingar, lik en höna, som kläckt ankungar, de der icke Jåta hennes hotande skrän afskräcka sig från en lustfärd på det våta elementet, i hvilket det arma kräket, oaktadt allt sitt larm, ej vågar doppa ena enda fjäder., Så vida denna beskrifning passade in på det annars så kallade systemet,, skulle man vara färdig att tro författaren med den nämnda rersonifikationen ha velat tillåta sig en liten malis just mot detta system. Den gamle bekante börjar med en och annan återblick på bvad han kallar den stora reträtten, eller de gamla konseljledamöternas afgång och deribland speciellt herr grefve Brahes från generaladjutantsbefattningen för armåeen, grefve Brahe, som likväl tog sig så bra ut med kommandostafven, der han half fröken, half dragon, trippade på Stockbolms gator. Författaren tar sig häraf en lätt anledning till berörande af vissa med bemälde grefliga personlighet samband egande ämnen, såsom den faderliga polisen och spioneriet påstat, br Johansson eller den stora hvalfisken, sällskapet Redlige Svenskar, m. m. Härefter komma i skärskådande de religiösa stridsfrågorna oeh rörelserna, hvilka på sista tiderna börjat antaga ett:så vidlyftizt utseende, dervid H. E. grefve! Rosenblad och erkebiskop af Wingård uppfriskas med en och annan ur glömskan framdragen anekdot, som de sjelfva bäst lära känna iger. Ett inryckt bref frän Rosenblads bror, öfversten Nils, hvilken var en ifrig Svedenborgare, är en verklig perla, såsom exempel på hur sekterismen och fanatismen förstår att förmäla himmelens : höga sak med de verldsliga jordkrypande intressens. Den skicklige filantropen Akerbjelm får äfvenledes, som man lätt kan tänka, sin beskärda : del för sitt myckna åtgörande i den gamla kon-l: seljens sednaste operationer, med särdeles afseende fästadt på 4858 års händelser. I samma vefva med Akerhjelm ger författaren äfven del öfriga afträdda hvar och en dess vederbörliga! orlofssede! och han tager derpå de nykomne un-i der skärskådande. Hr Törnebladh ställes fram att paradera för den bekanta Straussiska processen : och åtalet mot kalendern för ungkarlars, och) det fortfarande Rosenbladska befordringssystemet : nom det juridiska departemanget blifver i sam-1 manhang härmed på ett ganska obarmhertigtt sätt skildradt med pikant grupperade faeta. Så-l: —