Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 2

och belyste de många på väggarna med kol och rödkrita upptecknade stanzer, i hvilka de anklagade utgjutit sina sista tankar. I ett hörn af det närmaste hvalfvet syntes en stor jernport, försedd med tvenne lås. En fångvaktare tog sin hufvudnyckel och öppnade dörren till — Girods fängelse. Det var ett aflångt rum, der ödlorna sutto synliga mellan sprickorna i de förfallna väggarna, som voro hvita af mögel och våta af fukt. Ett fönster utan glas, men med tjocka jerngaller, var uthugget på ena väggen. Ingen säng och eldstad syntes, men midt på golfvet stod en jernbur, omkring fyra alnar lång och tre alnar bred. På inre sidan af hvarje gallerverk utstucko små dolkhvassa spetsar med hullingar, hvilka gjorde att fången ej kunde nalkas burens sidor utan att såras. På öfversta sidan sågs ett litet hål, genom hvilket födan inkastades, och i hvarje af de fyra hörnen voro skrufvar med tajrika gängor. I denna bur låg Girod. Han hade der tillbringat fyra hela år, anklagad af sin egen broder att hafva skrifvit några epigrammer öfver konungens mätress, Yr af fackelskenet förmådde Girod ej att urskilja de föremål, som störde honöm i allvarliga betraktelser. Han ville resa sig upp, men förmådde det ej, emedan hans kropp var förvandlad till ett enda liggsår. i Kommendanten afbröt Girods ovisshet, i det han sade: gör dig redo, fånge, ty din stund är kommen. Ske Guds viljal svarade offeet. Du må först höra ditt brott och din dom,