Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 2

Tans heliga evangelium,, och med begagnande f uttryck motsvarande dem, som der blifvit föeskrifna; och de anse oförnekligt, att utan en ådan iakttagelse, mosaiske trosbekännares edsång vore ett tanklöst gyckleri. 4782 års regemente innehöll dessutom äfven en likartad föeskrift. Justitieombudsmannen ansåg allt yttrande å vans sida öfverflödigt, angående sjelfva detta lagstiftningsärende i allmänhet och huru dermed illförene förfarits, emedan föremålet för åtalet nu är, icke rådgifvande åtgärder på det hela, utan endast de delar deraf, hvilka anses innebära tillstyrkande af ändring i allmänna lagens stadganden. HReglementet af 1782 är äldre än vår statsförfattning, och genom sedan dennas tillkomst utfärdade författningar hafva lika titet allmänna lagstadganden blifvit ändrade, som Rikets Ständers i önskningsväg anmälde beslut sådant åsyitat. Detta kunde ej heller gerna ifrågakomma, så länge den grundsatsen bibehöl!s, att åtminstone icke i politiskt eller juridiskt hänseende utvidga Judiska nationens medlemmars förmåner och rätugheter här i riket. Då andra grundsattser ville göras gällande, kunde utan tvifvel äfven andra former behöfva iakttagas. Emot antagande af den förklaringsgrund, som svaranderne i hufvudsaken framställt, ansåg Justitieombudsmannen det hinder möta, att den svårligen kan hemtas från sjelfva stadgandet såsom detta i orden lyder. Deri omtalas nemligen icke, att mosaiske trosbekännare skulle ullgodonjuta samma förmån, som barn af andra i Sverige bosatta utländningar, eller att, i afseende å de förstnämnde, de disqvalifikationer, som i allmänna lagen äro stadgade, skulle iakttagas. Det säges deremot uttryckligen: att mosaiske trosbekännare skola i alla hänseenden ställas i lika rättsförhållanden enligt svensk lag, m m. som svenska undersåter i allmänhet;, ock om meningen der slutade, skulle möjligen, mec tillämpning af den satsen, catt enlighet med la gen icke är i strid deremot, en häntydning ti de, i allmänna lagen nämnda disqvalifikatione: kunna antagas, men det tillägges — cutan and: inskränkningar, än grundlagarne bestämma oci sjelfva förordningen stadgars — och just dett: tillägg erbjuder, efter vanligt begrepp, den tan keföljd, att inga andra inskränkningar eller un dantag, än de således gjorda, derföre icke helle de, i allmänna lagen beskrifne disqvalifikationer skulle, i afseende på mosaiska trosbekännare, f komma i betraktande. Som nu författningen ordalydelse uppenbarligen antyder ett sådan stadgande, lärer med fog kunna anmärkas, at detsamma innefattar ändring af hvad allmänn: lagens åberopade bud föreskrifva. Hvad angick svarandernes förklaring, rörande S 6 af den serskilda ordningen, erinrade Justi tieombudsmannen derom, att de dervid syna: baft afseende på föreskriftens behörighet wvid d tillfällen; då sådan edgång lagligen är tillåten men icke å det anmärkta förhållandet, son förutsätter, det meningen varit, att vittnesed äf ven skulle kunna af dessa trosbekännare aflög gas; och han förnyar påståendet, att nämnde lö reskrift, så vidt densamma kan afse vittnesed förändrar den i 46 47 kap. rättegångsbalkei fastställda edens lydelse. De tilltalade hafva i slutförklaringen förnya påståendet, att allmänna lagen icke genom d anmärkte stadganden undergått någon förändring och de bestrida Justitieombudsmannens förme nande; att det klanmdrade tillägget: autan andr inskränkningar, än grundlagarna bestämma oc sjelfva förordningen stadgar, skulle tillintetgör den föregående meningen. De åberopa förord ningens anledning och motiver, som de säg varit, att genom ett nytt, med lagar och för fattningar öfverensstämmande stadgande, undan rödja det ofullständiga i de förut varande be stämmelserna rörande ämnet, och af den, wi vederbörande embetsmyndigheters tillämpning 2 samma stadgande, icke missförstådda afsigte dermed, att ställa den i Sverge bosatta mosaisk korporationen (?) under gällande lagar och för Ifattningar, såsom andra der bosatta utlänningai hvilket förut icke varit, i alla delar, förhållan det. De anse således Justitieombudsmannen meningstolkning, som för detta fall ej åsyfta ansvar, icke inför den opartiske domaren tillin tetgöra afsigtens tillvaro och värde, om än den samma kunnat i eftersatsen vara fullständigar uttryckt. Beträffande åter den, med ansvars på stående beledsagade omständigheten, att i eds formuläret för Christen ett uttryck finnes olik med det för mosaiske trosbekännare, erinra svs randerne derom, att olikheten redan tillkom fö 160 år sedan, genom en annan regerings tillgö Irande, och att den var påkallad af förnuft cc sann christendom. Den nya redaktionen, säs