Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 2

från en af sina adjutanter och läste: ,M 23, Francais Henri Girod, anklagad för satirer, riktade mot markisinnan de Pompadour. Befinner sig i östra tornet JM 2, svarade kommendanten. Godt, herr kommendant; emottag denna ordres, undertecknad af ministern Choiseul. Den innehåller Girods dödsdom., Således den femte som afpassas i dag, yttrade sig Cuill med en viss skadeglädje. Ordern fordrar snar verkställighet, tiliade mären. Ni finner i nämnde befallning: att fången skall dö i sitt förvaringsrum. Farväl, herr kommendant. Då allt är förbi, underrättar ni mig derom., Den höga embetsmannen aflägsnade sig hastigt och fort. Kommendanten, åtföljd af soldater med brinnande facklor, återvände till det iore af fängelset. Vid dess port syntes en bredaxlad, undersätsig man — i en helt och hållet mörkröd drögt med en hög mössa af björnskinn och ett bredt slagsvärd vid länden — som slöt sig till tåget. Det var bödeln Paul Carel. För att komma genaste vägen till tornet miste en lång, underjordisk gång passeras. På ömse sidor om densamma voro små rum afbalkade, i hvilka Jjuset ej oftare inträngde än vakten öppnade gångens hufvudport. I dessa rum förva rades misstänkta politiska offer. Påfuktiga sandgolf, och vanligen fastsmidda vid stenväggen, borttrånade fångarna här, utan att man stört visste af dem. I slutet af denna gång syntes en hög trappa, ifrån hvars öfversta spets utgingo sidogångar till fyra mindre hvalf, i hvilka dagen inföll genom en fyrkantig glugg i taket,