Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 1

SPANMÅLSFRÅGANS BEHANDLING I ENGELSKA UNDERHUSET. (Forts. från Måndagsbl.) Sedan Peel tagit en öfversigt af de olika opinioner, som söka göra sig gällande i spannmålsfrågan, nemligen upphäfvande af ell tull på utländsk spanmål, bestämmhbnde af en fix tull, och slutligen varierande tullbestämmelser, efter varans pris, samt uttalat den äsigten, att landet i afseende på den första nödvändighetsvaran borde stråfva att göra sig oberoende af utlärningen, tillkännagaf han, att ministeren stannat i den öfvertygelse, att vexlande tulibestämmelser vore de, sem närmast: förenade allas intressen. Han uppläste derefter det förslåg till tullafgifter på hvete, hvilket läsaren redan sett i N:o 44 af bladet för d. 23 sistlidne Februari, och hvilket vi derföre icke här återupprepa. Under läsningen rådde den djupaste tystnad i Huset, hvilken dock, då Peel slutat, efterträddes af högljudt skratt från oppositionsbänkarne. Som slutet af Sir Eoberts tal sinnehåller sjelfva musten och kärnan af hans förmerta skäl för tullens reglerarde, på sätt han föreslagit, så intaga vi det hufvudsakligaste deraf här nedanföre. Det är omöjligt att neka — sade han — då man jemför de föreslagna tutlafgifterna med de nu gällande, att de förra ganska ansenligt minska skyddet för den inwhemske landtmannen. Mer denna minsknirg i skydd kan, enligt min tanka, ega rum med bibehållen rättvisa emot alla de intressen, som här äro i fråga. Det är min pligt att säga, att jag anser åkerbruksintressei här i landet kunna stå ut med, att frånträda en del af det skydd, detsamma nu åtnjuter, ech det är rättvist, att detta skydd minskas. Evad åtgärder, som kunna vidtagas att lätta införseln af spanmål, då spannmål är af nöden, i enlighet -med de vanliga grutdsatserna för handelsrörelsen, böra i min tanka vidtagas. Det skydd jag bibehåller för landtmannen, bibehäller jag icke för någon -serskild klass enskilda fördel. Jag tror icke, att skydd på en sådan grund kan rättfärdigas. Det enda skydd, som kan försvaras, är det, som kan bestå med allmänna och omfattande intressen, med alla klassers i samhället bästa. Jag vore icke åkerbrukets vän, om jag begärde skydd för detsamma, för att kålla arrendena höga, eller för att försvara en -serskild klass fördelar. Jag föreekar helt och hållet:hvarje sådan afsigt. Både jag och mina embetsbröder tro,-att det är af bögsta vigt för detta land — af högsta vigt för alla klassers bästa — att parlamentet vidtager försigtighetsmått, som betrygga oss -derom, att hufvudämret för vårt uppebälle -hemtag från inhemskt åkerbruk, jag tror att hvad förhöjdt pris, :man kan komma att för sådant! ändamål betala, ieke är och icke kan anses såsom en vinst eller: premium för åkerbruket. J ären berättigede att lägga en sådan tull på utländsk spanmäl, som svarar emot de serskilda bördor, hvilka åkerbruket får vidkännas; men rågot ytterligare skydd måste jag erkänna endast kan rättfärdigas derigtröns 6 Tor sket for alla Etässers gemensamma irtresse. Jag anser det vara alla klassers intresse, att någon gårg underkasta sig att erlägga en riega förhöjning i priset på inbemsk spanmål, för att betrygga sig emot de olyckor, hvilka -skulle följa, em man vore heit och hållet, eiler till större delen beroende af främmande länder. Det är min öfvertygelse, att omvexlande skördar kommg att inträffa hädanefter såsom hittills. Hvad lag som också stiftas, så kunna icke dåliga skördar då och då förekommas, och man måste göra sig beredd på, att skördarne i andra länder ofta slå fel på sammå gång sem hos oss. Om vi således finna oss beroende af främmande länder för en import af 4 eller 5 millioner -quarters, och om olyckan af en dålig skörd skulle vara allmän, då kan man vara försäkrad, att sjelbevarandets intresse kommer att i dessa lärder öfverväga hvarje annat. Hinder kommas då att läggas i vägen för exporten, och deras egna spanmålstillgångar att användas till deras eget folks föda. Jag kan i sanning aldrig vara med om någon lagstiftning, som skulle hafva will verkan, att göra detta land för beständigt beroende af främmande länder i afseende på någon betydande del af dess brödföda, och det icke för åkerbrukets enskilda intressen, utan för alla samhällsklassers allmänna och omfattande intressen. Att England, ueder en följd af år, ibland måste bero af främmande länder i detta hänseende, kan jag icke neka. Månget år måste en ansenlig del af vårt spanmålsbekof komma från främmande länder; men jag öfvergifyer dock ej hoppet, att detta land, i medeltal af år räknadt, skall kunna producera tillräckligt för sitt eget hebof. Äfven om detta hopp skulle lå fel — om vi under vanliga förhållanden måste itrikes ifrån hemta fyllnaden i vårt bebof af spannål, så gör jag en väsentlig :skilsad emellan dennal nförskrifning, hvilken -är tillfällig och begränsad ill qvantitet, : och den; som är af en meraupermaSINE RR Sar Tr ERE RSS YC NETA SN