Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 1

En långt skönare byggnad än denna hade fåt in plats i hbjertat af staden. Det var ett palats vå hvilket konsten slösat sin rikedom. Ehur Philip August lagt grundstenen till detsamma och Frans den förste uttömt flera af sina mång: illgångar på det herrliga verket, blef det dov! Ludvig XIV:de förbehållet att fullborda hva hans store förfäder påbegynt. Inom denna seri uf de praktfullaste rum frossade den otyglad asten, lekte talangen, styrde lyxen, dansade få längan, under det hon föreskef den förfinad lyxens lagar för en half verldsdel. Här had mätressväldet sitt tabernakel, allt ifrån Diane d Poitiers till markisinnan de Pompadour, de less saturnalier fortlöpte i en oafbruten gång — och slutligen. inom dess guldöfverdragna vägga hade flera Fränkrikes regenter uppoffrat ära! att vara sitt folks välgörare mot det vidriga att benämnas dess förtryckare, Såsom tvänne antipoder stodo dessa byggna der till hvarandra. Den ena representerade de förtrampade folket, den andra den förirampand makten. Då den ena utgjorde ett tillhåll fö bekymret och nöden, var den andra ett hem vist för glädjeruset och öfverflödet, Inom de ena suckade det hungrande och oskyldiga offret nom den andra det dyrkade brottet. Det end; semensamma på båda dessa ställen var godtyc kets spira, i thy den regerade icke allenast här utan öfver hela Frankrike. Det ena slottet var bastiljen, den kunglig maktens inqvisitionsfängelse. Det andra slotte var Louvren, det kungliga residenset, från hvar altan Carl den nionde brukade roa sig att sjel skjuta på folket!