Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 2

ka argumenter. Efter en stund fortsatte ban likväl sina frågor, under synbar förvirring: Dawiens, edra bevis äro ej gällande härl Men här och der, svarade fången, i det han först lade sin hand på bjertat och sedan pekade åt himmelen. Förklara de skäl, som förmått er störa samhällets frid och glädje? tillsporde domaren. Om trenne tiotal af år skall man ej säga, att Damiens stört nationens frid och glädje.n Edra skäl?p Jag har endast ett skäl att anföra: min öfvertygelse, att gezom liten fara kunna öppna konungens ögon på den stora fara, som hotar fäderneslandet.n Hvilken fara?, frågade domaren med mörk uppsyn. Mina medborgares moraliska undergårg, Frankrike uppoffradt åt intrigerna och godtycket. Damiens, ni är ett komplotiens verktyg — och ni talar ej edra egna ord; dessa äro förestafvade af en smutsig kabal? Det är ej sannt, mina herrar; dessa ord äro min öfvertygelses, och de skulle äfven vara det hos något hvar — som hade mod att vara den ban är och borde vara., Ni står på kratern af en vulkan, Damiens, nämn edra medbrottsliga, och ni mildrar straffet. Enscm hår jag utfört gerningen; ensam svarar, jag ock för den. Det gifves medel att tvinga er till en åsyftad bekännelse, sade domaren allvarligt. Mina herrar, det har ej varit mitt göromål att tigga mig till nåd. Jag gläder mig äfven åt den -öfvertygelsen; att franska lagens bevakare