Aftonbladet – 7 mars 1842, sida 3

visas, dels ock, på grund af det förmenande, att man hos en sådan tidning, som Freja, gör föga anspråk på grundsatser och konseqvens, samt dels ändtligen äfven derföre, att då denna revy tillhör en tid, under hvilken Freja visserligen hade samma redaktör, som nu, men denne likväl lat sig af en medarbetare i tidningen förledas att införa artiklar af en tendens, som han, lemnad åt sig sjelf ej skulle gillat, så borde man, sedan nämnde medarbetare nu är borta dicke tala om den snön, som föll i fjol, såsom ordspråket säger. Vi bekänna likväl, att vi ej kuhne gå in på någondera af dessa invändningar. Hvad den första beträffar, så vete väl nämligen äfven vi, att en stor del af allmänheten redan på förhand är öfvertygad om den lättfärdighet, de motsägelser och inkonseqvenser, som varit rådande i Freja; men detta gäller endast dem, som följt dess slingringar hela tiden med uppmärksamhet. Men det gifves deremot många andra, som icke så noga haft ögonen på henne, och dessa zunna lätt af hennes ton, hennes beröm åt sig sjelf och de osanningar, hvarraed hon å nyo börjat anfalla ändra tidningar, hemta den föreställningen, att dessa osanningar vore något annat, än ett nödvärn, samt derigenom få ett oriktigt begrepp icke blott om henhes, utan äfven om de andra tidningarnas ståndpunkt. Angående det andra skälet åter, så kunna vi icke heller gå in på, att en tidning, derföre att dess plan egentligen är att utgöra att litet fidsfördrif för publiken eller spela ena subrett-roll, af sådan anledning har rätt att våra karakterslös och lögnaktig; ty det har hittills åtminstone ansetts allmänt antaget, att äfven et tidsfördrif, för att vara tillåtligt, bör vara oskyldigt, så till vida, att det icke felar mot de allmänna rättsoch sedebegreppen. Det tredje skälet torde förtjena mesta afseendet, och det harsäfven varit anledningen, hvarföre vi visseriigen gerna skolat kasta g:ömskans täckelse öfver det förflutna, om icke Freja sjelf genom sia conduite på den sista tiden visat, att hon i grunden af sin karakter, såsom en politisk organ, föga förbättrat sig och gjort det nästan till en nödvändighet att i allmänhetens åsyn framhålla för benne sjelf en spegel af det förflutna. Likäl skulle vi icke det minsta brytt oss om den ifrågavarande historiker, om den endast rört hennes förhållanden till Aftonbladet; men egentliga syftemålet. dermed är, i få ord, att då den omnämnda lättrogenheten, i följd af hvilken hufvud-redaktören under sista riksdag lät sig föras bakom ljuset i flera de vwigtigaste reformffågor, genom nyligen timade återfall visar sig hafva härflutit icke blott ifrån ett tillfälligt misstag hos hufvud-redaktören, om den person, som förledde honom att i dessa, frågor motarbeta det allmänna intresset, icke blott ar en bland dessa fixa föreställningssätt, som någon gång kunna göra att en annars förståndig man låter sig förvillas. utan ifrån en ännu fortfarande brist på hållning : omdöme och i känsla för sanning och rätt, hvilket alltid blir det enda förklarliga motivet till en fort satl lögnaktighet; så bafve vi med detta framhållande velat förekomma, det Freja icke en annar gång, till äfventyrs vid nästa riksdag, må, i händelse hon då sjelf blifver offer för en dylik lättrogenhet, kunna skada det allmännas sak, på grund af publikens glömska af hennes antecedentia, de: vill säga att allmänheten då åtminstons må veta, till huru högt gradtal hennes inflytelse bör uppskattas. På denna grund måste vi anhålla om ursäkt att vi icke kunne afstå från fullföljandet till slut af den påbegynta bistoriken , hvilken vi dock skolå söka göra så sammanträngd som möjligt. ————EE