Aftonbladet – 7 mars 1842, sida 3

samma ögonblick döden. Arbetets oskuld sväfvade omkring hennes skepnad. Glad. för sig sjelf. äfven med det minsta, hade hon känt nöd ocb sorg blott för andra, arbetat mången natt, för att kunna bjelpa, och skutligen dött för sitt folk och land. Du vet kanske en skönare lott på jorden, än denna? Talä om den då. Det regna af spjut, som från den förskräcklige Brimoires hand aldrig ville upphöra, retade fienden slutligen till dea höjd, att han beslöt bilda en enkom kolonn, blott för att anfalla och genomtränga smedernas fyrkant. Kampen, mordet, skriket stego till sitt högsta raseri. Sex liniesoldater, liksom utvalde för sina hiskeliga mustascher och banditfysionomier, liksom utsökte för sitt fosterlandsoch menniskoförakt, gingo med beräknad köld inpå Brimoire och hans folk. Hal, ropade Gabrigle och upphöjde sina händer med fasa; cjag känner igen en af desse, en öfverlöpare från ..; hvar är Ambrose i dag? aingen Ambrose kommer i dagl svarade soldaten, och gick fram, för att gripa Gabrible. Men en ny lans i Brimoires hand, snabb som en åskvigg, genomstack angriparens arm. Karlen stupade icke häraf; men under ett gräsligt foutre-bougre drog han sig åt sidan med sina förstörda armsenor. Under de mest fantastiska svordomar uppmanade han sina fem följeslagare att blott anfalla adjefvulen sjelf,, och ingen annan så länge. De störtade sig derföre också alla på Brimoires person; hvilken syntes så mycket mera öfvervinlig, som han icke kunde gå, knappt stå, och endast förmådde kasta. Men när Gabrigle: såg deras afsigt; ryckte hon ögonblickligt pistolerna ur hölstret;; som satt på hennes stuIpade schäcks sadel, och som en gång hade till