Aftonbladet – 7 mars 1842, sida 2

Det förnämsta anfallet riktades således emot stället, der flickan satt på sin frustande schäck, och Gabriele ämnade med den, nu som förut, spränga in midt ibland fiendens skaror, då Rossignols närmaste man, på hans ordres, med et: väl sigtadt pistolskott fällde bästen till jorden, utan att skada ryttarinnan, Den granna schäcken hade fått sin kula i hufvudet genom ena ögat. Ävnu en gång — för den sista — klippte han med öronen, skakade manen i stora böljor, fnyste med nose, vänd emot skyarne, och störtade till marken. Gabriele hoppade af och upptogs i famnen af Adrianne. Men Simon, i sin vrede, slungade sitt spjut i bröstet på sin synnerligt hatade ovän, Jacques Rossignol. Heliga jungfru! utbrast ban, i det han afsände spjutet, jag bekänner inför Dig, att jag mången gång felat i mitt lif och skjutit bom; men styr du nu sjelf, med din osynliga, heliga hand, udden, at han måtte sannfärdigt träffa och tränga in e mellan oärliga refben! Rossignol vacklade några minuter emellan venster och höger; mer föll. Detta mord på en kronans embetsman upp. eldade soldaterna ännu högre, och de bröto ir på Brimoires carr under härskri och med fäll. da bajonetter. Bajonetterna parerades af pikar. ne, och pikarne af bajonetterna. Fyrkantens en: sida bröts slutligen, och tvänne storväxta linie soldater störtade in genom den öppnade luckan Mot dem gick Simon Brimoire; ty här va faran störst. Han hade bortslösat sitt spjut pi kommissarien, men tog nu i stället upp sir tveeggade yxa, hvilken hängde till reserv i bäl tet. På yxan var kort skaft, så att kämpen, fö!