Aftonbladet – 5 mars 1842, sida 1

laf Terceira från befälet öfver trapperna i hufvudstaden, och att öfverlemna det åt grefve Bomfim, som befann sig i Elvas. Derjemte erhöll Vaseoncellos kommandot öfver den brigad som skulle bildas af marin-soldaterne och municipal-gardet, och grefve das Autas ställdes i spetsen för den division, som man ville skicka mot kartisterne från Oporto. Vidare afsattes civil-administratorn eller polis chefen, Gamboa, och hans plats öfverlemnades åt ultra-septembristen Grijo. Deretter gaf drottningen, på ministrarnes begäran, den instruktion åt den nye polis-ehefen; att sammankalla allt manskap af arsenal-korpsen och de icke upplösta bataljonerna af nationalgardet, samt att med de sistnämnde inaförlifva de redan upplösta bataljonernas manskap. Derjemte skiekade drottningen till militär-arsenalen order att utlemna gevär till alla de personer, som fordrade sådana till konstitutioners försvar. Följande morgon kallade således alla trummor i staden till vapen; ännu tidigare hade likväl en artilleri-salfva af 24 kanonskott från citadellet, som också kallas S:t Georgsfäslet, väckt invånarne, och man erfor snart att besättningen derstädes, som bestod af 2:a, 42:e oeh en del af 40:e regementet, proklamerat 41826 års karta. I början sades det, eburu orätt, att Terceira stod i spetsen för rörelsen. Vid första nyheten om denna oväntade händelse skyndade ministrarne till palatset, för att med drottningen öfverlägga om åtgärder till uppresningens hämmande; de ville, att en korps genast skulle skickas till citadellets bestorminde; detta afslog likväl drottningen, som bon sade, för att hindra h!odsutgjutelse. Man besiöt derföre, att ställa piketer omkring fästet, afskära detsamma a!l tillförsel cch således tvinga det att gifva sig, emedan der icke fanns proviant mer än för en enda dag. Man uppställde således små afdelningar af 30:e regementet, marinsoldater och munieipal-garde; men manskapet rymde så hastigt öfver till citadellet, att man måste helt och bållet sflägsna piketerna och lemna passagen fri, hvarefter kartisterne skickade vin och proviant till citadellet. Imedlertid hade septembristerne samlat rågra tusen man af den väpnade pöbeln, marintrupper, municipalgarde och något infonteri på Carmoplatsen, och detta partis hufvudmän bildade ett slags kommittå för allmänna säkerheten, för att rådpläga om åtgärder till sin saks försvar; i synnerhet föranstaltade de om barrikaders uppförande på alla de gåtor, som föra från östra till södra delen af staden. Medan detta tilldrog sig, marscherade 7:e, 46:e och 47:e regementet till iongl. palatset Necessidades, uppstälide sig under dess fönster och förklarade, att de heldre ville hafva kartan, än strida mot sioa landsmän och kamrater; de hade haft nog inbördeskrig 0. sov. Straxt derefter skickade kartisterne till dessa regementer vikiualier i mängd och per.ningar tilltvå buteljer vin för hvarje man; dessa tömdes naturligtvis snart och soldaternes entusiasm kände nu icke mera några gränser; under höga vivatrop svuro de, att de ej ville ha något annat än kartån. Eftermiddagen infann sig en deputation af cfficerare från citadellet i palatset, med anhållan om företräde hos drottuingen, för att af hennes ezen mun ichemta, huruvida hon ville antaga kartan eller icke. Vid hennes ankomst spelade alla musik-körerna kartistbymnen och jubelropet för kartan blef tiv gånger starkare. Dreottningen syntes mycket orolig och gaf på den gjorda frågan det undvikande svaret. alt hon icke kunde sanktionera den bestående ordningens öfverändakastande genom en militårrörelse, men likväl var färd g att efierkommå natiorens önskningar, af hvad slag de än milte vara. Med detta svar återvände offisararne till citadellet. Om aftonen begåfvo sig trupperna tull sina qvarter och de väpnade borgarena hem till stt; så slutades andra dagen. Följande morgon intogo båda par:ierna åter sin ställning; men då ministrarne funno, att nästan alla reguliera trupper förklarat sig för kartan, att municipalgardet vacklade, och att föga var ait bygga på nationalgardets och dea väpnade pöbelns mod, så begåtvo de sig samtlige till palatset och begärde sitt afsked, hvilket genast beviljades.