Aftonbladet – 5 mars 1842, sida 1

wfgrunden; ty jag vill begynna vara hvad jag sallats. — Friheten skall skilja sig ifrsn alla falska anförare, taga sanna och slå sina fiender til: orden.n Gabrieles bön eller monolog liknade ett echo efter de politiska samtal, hvaraf den stackars lickan så ofta gjorts till åhörarinna; men hvilken nu uppgick till himmelen, med en mäktig önskan, att komma ifrån ord tiil verklighet. 74 skola skilja oss ifrån demonerne och förena oss. med englarne. hviskade hon serafiskt till sig sjelf, i det händerna vid detta, liksom efter ett Amen, åter drogo sig ifrån hvarandra. Om någon hört eller sett henne i detta ögonblick; hvad skulle han hafva tänkt om henne och hennes uttryck? Detsamma säkert, som dem, Hvilgen ej längesedan kallade henne en Farouche, en Alinge? Men nu hörde och såg henne insen annan än Gud, med hvilken hon talade; och hvem på jorden, månne, anser väl Han i sin nåd för Aligne? Inför den himmelska visdomen är endast jordisk klokhet, blott och bar, en galenskap. Hon rycktes upp ur sina tankar af ett häftigt buller. Hon lyssnade hastigt, skarpt och med klappande hjerta. Hon hörde samma ljud, som då hon först ifrån Elyse Bourbon kom ut på gatan. pSignalen förnyas! hviskade hon och såg ut genom fönsterrutorna. Hvad? hvad hör jag? Signalen besvaras också — — jag bör den besvaras af öfverchefens tecken! Min Gud! Gabridle viste, det Ambroses plan varit, att icke låta ett enda till full revolution stegrad: upplopp ske förr, än hon i Tuilerierna fullbordat gerningen; men att han likväläfven dessförinnan åsyftat allvarsamma oroligheter, ,meutero, för att hålla den högsta or!en i haleine. Oväsendet nu i natt kunde höra till dessa förberedande eller inledande symptomer. Men, tänkte hon kan Ambrose redan hafva vaknat till lif ur sin dödlika svimning? Eller — ha! — kän det va