Aftonbladet – 4 mars 1842, sida 1

vig Filips äldste som, ehuru densamma endast innehåller, historiska facta och citater ur Moniteuren. Åtgärden emot boktryckarne bär således dagligen flera frukter. Monitleuren vederlägger i de bestämdaste ordalag Augsb. Allgem. Zeitungs berättelse om ett Svart kabinetts tillvaro; men Siecle säger, att det hört facta, som vittna om denna uppgifts sanning och att det Tyska bladet troligen varit ganska väl underrättadt. Fru Lafarge skall vara illa sjuk och läkarne tvifla om hennes tillfrisknande. Hon har redan erhållit sista smörjelsen. PORTUGAL. Engelska tidningarna meddela följande detaljer om de sista tillaragelserna i Lissabon, och kartans proklamerande derstädes: Anledningen till den timade hvälfningen var egenteligen Visconde Sa da Bandeiras inträde i konseljen såsom krigsmiuister. Hertigen af Palmella hade nemligen samma dag lyckats åvägabringa den nya ministeren. För att qväfva rörelsen i Oporto vidtog den nye krigsministern åtgärder, som verkade raka motsatsen af hvad som åsyftades. Trupperna i Lissabon kommenderades af kartister och Sa da Bandeira endtledigade således genast de fleste garnisonens öfverstar, äfvensom guvernören i St. Georgs citadell, hvarigenom utbrottet föranleddes. Kastellets garnison förklarade sig genast, med guvernören i spetsen, för kartan, de i Belem liggande regementer följde straxt deras exempel och marcherade till palatset de las Necessidades. Den nya ministeren vidtog alla medel att hämma företagets fortgång. Pöbeln och arsenal-arbetarena försågos med vapen och skickades jemte de trupper, som förblifvit trogna, till en centralposition, tydligen i afsigt att företaga ett anfall på kastellet; men det visade sig likväl snart, att på dessa trupper var ingenting att räkna, och natten til den 8 beslöto ministrarne enhälligt att resignera ech undertecknade en förklaring af det innehåll, att de sågo sig ur stånd att motverka Kartisterne. Drottningen sände nu efter hertigen af Terceira, och en ny minister bildades, benägen för kartans återinförande. Den 40 utfärdades ett kongl. dekret, som återställer kartan. Tre dagars högtidligheter anbefalldes, och drottningen bivistade en tacksägelsefest i kathedralkyrkan. Juntan i Oporto upplöstes och allting syntes lugnt i Lissabon. Costa Cabral väntades dagligen, och den enda återstående svårigbeten tycktes vara, att med hvarandr2 förlika cheferne för den lyckligt genomförda revolutionen. Cortes äro, enligt kartans föreskrift, sammankallade till den 40 Juni. Ganska tillfredsställande förklaringar hade aflåtits från Spanska regeringen, lom lofvar, att ej inblanda sig i Portugals angelägenheter annat än till följe af drottningens uttryckliga begäran, men att, i händelse af en sådan, biträda henne efter yttersta förmåga. Alla uppgifter bekräfta för öfrigt hvad man redan förut trodde sig veta, eller att hofvet i hemlighet, icke blott gynnat, utan till och med anlagt, planen och att dess motstånd och obenägenhet för densamma endast voro låtsade. De fleste ministrarne, utom Fonseca och Aguiar voro ense med Costa Cabral, och då de ofvannämnde yttrade den farhågan, att denne ej ville begifva sig till Oporto i annan afsigt, än att der börja en uppresning, försäkrade han, att ban der endast ville besöka sin sjuke fader. De lade nu intet hinder i vägen för hans afresa; men han hade knappt kommit dit, förrän man fick se hvad hans försäkringar varit att bygga på. Han skröt der öppet af drottningens medverkan, och att ban haft rätt, har utgången bevisat. Engelske ministern, Hr Howard de Walden, begaf sig, så snart händelsersa i Oporto blifvit bekanta, jemte der OÖsterrikiske, till drottningen och begärde, att hon måtte offentligen förneka Costa Cabrals uppgifter. Detta gjorde hon äfven, bedyrande, att han beit och hållet missbrukat bennes namn. Nu har bon tackat Gud för det anläggningen lyckats. Banken och de förmögne klasserna voro helt och hållet stämda för kartan, och den förra nekade regeringen allt penningebiträde, hvilket också kunde tjena till en ————————— —VLA 2 ? öpnna