Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 2

Tror ni att åsnorna äro till i verlden för intet Hafva de ej tusende gänger fätt släppa till sin hud på det att berömda dynastiers och stora lärdes stam tafior och diplomer skulle skrifvas derpå? Harick åsnehuden, spänd på härpukor, i många slagtninga gjort underverk, och gör den icke dylika i den nya re operamusiken? Hvad vore mingen komponis utan åsnehuden? Ja, jag säger det rent ut och de: som vill må taga det åt sig. Ni kan göra den invändningen: man har satt all möjliga bestar: örnar, tigrar, lejon, torpar, hästar oxar, vildsvin m. m. i vapensköldar, men aldrig nå gon åsna. Det är sannt, men hvad bevisar det Att det finnes oxar i vapen; godt! jag unnar det i mina bröder oxarne; men äro vi derföre lägre, sämre Hvad som icke är, kan väl blifva. Hvar och e finner dock slutligen sin plats, hvarför icke åsnorn också? Det gifves ju bland menniskorna så mång åsnor, hvilka intaga platser, som ej tillkomma dem Ja, mina högtärade åhörare, det är minsann inge liten konst att vara en riktig åsna! Hvad hafva för och emot oss, om vi strängt undersöka det För oss hafva vi, såsöm sagdt är, tålamedet, ihär digheten, fliten, förnöjsamheten, betänksamheten, lyd oaden, iödmjukheten. Ar det icke mycket, gansk mycket? Och emot oss hafva vi mängdens fördom Men det är just det ledsamma att de, som äro d senna åsnorna, hålla oss för åsnor. Men förebrå oss vår feghet, men orättvist. Säger icke reda: ordspråket: chi va piano, va sano! Och detta o ansedt, försök ni sjelf en gång, då någon rider om kring på er hela timmar, om ni icke blir trött. N skall förlora tålamodet, och vi böra således anse för englar, men icke åsnor. Jag vet väl icke hur: stort anspråk ni bar på engelskap, men så mycke vet jag, att ni står långt efter oss i tålamod, Som är en dygd. Vidare säger ni: åsnorna pryglas. Godt! Mer pryglas icke edra kära barn i skolorna och, i någr. siater, soldaterne, och prygla, ej slagskämpar och fyl: bultar hvarandra dagligen? Aro de derföre äsnor. den mening, hvari ni tager detta ord? Har nin gonsin hört, att åsnor slagit hvarandra eller att d supit sig fulla? Aldrig.