Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 1

te RE ene — EE gäldbundet bo för vexe!fordran, och i öfrig lemnade hänvisning till hvad serskildt om vexel vore stadgadt; hvarföre ock Rikets Ständer tillförene vid 4815 års Riksdag endast önskningsvis hos Kongl. Maj:t gjort framställning, att författningarne om utrikes vexlar kunde öfverses och Kongl. Maj:t derefter utfärdat förordningen d. 42 Juni 4846, angående vissa deiar af vexelhandein, jemte flera sednare föreskrifter i ämnet; att det dessutom låge i sakens natur, att förhållandena med vexlar, dragna emellan Sverige och utrikes ort, måste vara underkastade påföljd af utländska gällande stadganden, så att inträffande förändringar deruti kunde föranleda behof här af skyndsamma åtgärder för handelsintresset; att då Rikets Ständer likväl i ett förslag till Lag sammanfört gemensamma stadganden för både inoch utrikes vexlar och Kongl. Maj:t således icke kunde lemna bifall till detsamma, utan att på en gång godkänna föreskrifter i ett ämne, som, efter hvad anfördt vore, icke fordrade behandling i öfverensstämmelse med 87 Regerings-formen, funne Kongl. Maj:t sig hindrad (?) att lemna dess samtycke till Rikets Ständers förslag i den omfattning och form detsamma blifvit framstäldt; men att emedan Kongl. Maj:t länge önskat, att till den inhemska industriens ytterligare upplifvande och förkofran, finna en sådan lagstiftning om inrikes vexlar införd (huru kunde Kongl. Maj:t då finna sig hindrad, att längesedan låta utarbeta och till Rikets Ständer föreslå ena dylik Jag?) som Rikets Ständer åsyftat, ville Kong!. Maj:t genom kontraproposition föreslå Rikets Ständer, att för inrikes vexlar antaga en lag af enahanda lydelse med Rikets Ständers eget förslag (ett rätt beqvämt sätt att utarbeta Kongl. propositioner!), ifrån hvilket likväl borde uteslutas hvad som kunde hafva tillämpning å vexlar, dragna emellan Sverige och utrikes ort. etc. Justitie-combudsmannen anmärkte, i afseende på de Arr Ledamöters af Statsrådet yttranden, hvarigenom Rikets Ständers ifrågavarande Lagförslag blifvit afstyrkt, huruledes i allmänna Lagen anledning icke finnes till skilnad mellan lagstiftningen om inrikes och utrikes vexlar, hvilket ock vill synas af hvad 4 Kap. 6 UtsökningsBalken, angående invisningar, stadgar i så vidsträckta ordalag, att äfven invisningar å utländsk man och utländskt mynt, eller hvad man kallar Fexel, skulle kunna derunder begripas. Den hänvisning 14 af. 47 Kap. HandelsBalken gifver, till hvad om vexel serskildt är stadgadtn, har icke åsyftat att afhandla vexelrätten i allmänhet, emedan hela detta kapitel endast angår Borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldbunden egendom, eller med ett ord: Konkursmål, samt derföre äfven på flera ställen lemnar dylika hänvisningar till andra stadganden. Den förnyade vexelstadgan af den 24 Januari 1748 var, ;af Rikets Ständer vedertagen, och många författningar, som i allmänna lagen ej finna rum, hafva blifvit och blifva ännu på samma sätt stiftade. Justitie-ombudsmannen erinrade äfven derosa, att det synes som en allmän regel böra antagas, att vid afgörandet af frågan till hvilkendera lagstiftningen, den civila eller ekonomiska, ett ärende hörer, uppmärksamheten må fästas mindre vid den behandling, ärendet tillförene erhållit, än vid beskafienheten af det ämne, hvaruti Lag skall stiftas. Det torde i sådant fall svårligen kunna nekas, att en vexelJag, som hufvudsakligen angår rättsförhållanden emellan Svenska medborgare, är att hänföra under begreppet af Civil-lag, men icke till de i 89 Regerings-formen nämnde lagar och författuingar, som röra. Rikets allmänna hushållning, helst sedan Rikets Ständer, som inskränkt sitt lagförslag till stadganden om sådana rättsförhållanden, derjemte serskildt öfverlemnat till Kongl. Maj:t, att utfärda de reglementariska föreskrifter, som stodo i sammanhang med vexellagen och till :den ekonomiska lagstiftningen hörde. Svarandena yttrade deremot, att det ej må lörmodas, att anklagelsen härrört af förtrytelse leröfver, att de vågat tillstyrka afslag å något, som Rikets Ständer trott sig vara behörige att a Sno JA rr