Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 1

Fanay närmade sin brinnande kind till min En månad derefter stod vårt bröllop. Vidare har jag intet att tillägga, ty att tala om min sällbet vore att tala om det oändhga. God natt. Aftonen efter denna, då Fanny efter vanligheten ville lemna oss allena, bad Axel henne plsfva qvar och åtfölja oss på vår promenad. Hafva ni då redan ledsnat vid hvarandra?, skämtade hon i det hon påteg sin hatt. Ja, och emedan ombyte förnöjer; vill bg i fton företrädesvis ställa mina ord till dig. Du är ändå bra nådigs — svarade hon, fatande Axels arm och boppade ut med oss i let fria. Men kan du gissa hvad vi talat om dessa uftnar? Visst icke — och jag begär ej heller att få veta det., Till betöning för din brist på nyfikenhet vill ag då säga dig att jag berättat en rörande hitoria om en viss liten yrhätta, som, förklädd ill karl, gaf sig ut på lingresor och då råkade jla ut för en tapper hussar. Du är bra stygg — sade Fanry och höll ett igonblick näsduken för ansigtet — nu gör han pekande på Mig) kanske en visa om det.x Må han göra det i Guds namn! Hela verlden nå veta vår lycka, sMen hvad skall verlden säga om mig? Om det lyckas honom rätt att beskrifva dig hvarpå jag dock tviflar) skall den säga att du ir ett det sötaste, det älskvärdaste, ädlaste lilla sxemplar af Qvinna, som en gång, af obekantskap med:veriden och af misstroende till mitt