Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 1

STOCKHOLM den i3 Mars. RIKSRÄTTEN. Sedan vi i nästföregående artikel meddelat en öfversigt af det formella i R:ksrättens förbandlingar ända till d. 47 Januari (vi återkomma i en serskild artikel till hvad som sedan sig tilldragit), torde det nu vara ändamålsenligast, att för hvarje serskildt mål i sammandrag meddela de . vexlade skrifterna: anmärkningarnej förklaringarne deröfver, slutpåståendet samt slutförklaringarne: Vi följe dervid den ordning, hvari de fionas behandlade i Justitie-ombudsmannens anmärknings-memorial. Första målet. OM GRUNDLAGENS ÖFVERTRÄDELSE VID BEHANDLINGEN AF RIKETS STÄNDERS FÖRSLAG TILL SÅ KALLAD VEXEL-LAG, ANGÅENDE INRIKFS OCH UTRIKES VEXLAR, öfverlemnad till Kongl. Maj:t med Rikets Ständers Siåtifvelse d. 23 April 1835. Af det inför Konungen i Statsrådet d. 9 Maj 1853 hållna protokoil öfver Justitie-ärenden inhemtas, att Högsta Domstolen öfver nämnde förslag afgifvit sitt utlåtande, och med anmärkning endäst emot tvänne speciella delar af förslaget, för öfrigt i juridiskt afseende tillstyrkt detsammas antagande; att Statsradet Poppius ansett lagstiftningen i afseende på utländska vexelrörelsen ech vexelhandeln egentligen hörande till statsekonomien öch angå den större handeln mellan Mika folkslag, hvarföre den i hans tanke borde hänföras . till ekonomiska lagstiftningen och behandlas efter 89 8 Regerings-formen, samt att bemälde Statsråd tillstyrkte Konungen, att vägra sitt bifall till förslaget i dess heihet, emedan det innefattade både inoch utrikes vexelhandeln; att Justitiekanslern deremot ansett hufvudsakliga föremålet för stadganden bide om inrikes och utrikes vexelhandeln, eller sättet hvarpå Svensk undersåte skulle förpligtas att infria sina förbindelser eller vexlar, antingen till landsmän eller utlinnivgar, utgöra ett allmänt lagstiftningsämnesamt hemställt, med anförande tillika af andra grunder, om icke Kong!. Maj:t skulle täckas bifalla Rikets Ständers förslag, med uttryckligt förklarande, att Kongl. Maj:t, genom denna sahktlion ej i minsta måtto afstode från dess höga rätt at äfven dädanefter förordna i de delar af denba författning deri Kongl. Maj:t, så väl genom Grundlagen sem Rikets Ständers förutgångna beslut, egde ensam beslutanderätt; att vidare Högsta Domstolens i Statsrådet närvarande två ledamöter utvecklat de skäl, uppå hvilka, efter deras tanke, ifrågavarande förslag borde, i hela dess vidd, såsom civillagstiftning anses och i enlighet med 87 8 Regerings-formen behandlas, hvaremot Statsrådets öfrige ledamöter, Grefve Rosenblad, Grefve Löwenbjelm, Friberre Akerbjelm och Friherre v. Schulzenheim förenat sig om ett tilistyrkande, i likhet hvarmed Konungen förklarade: patt Rikets Ständers förslag till Vexel-lag innefattade icke allenast stadganden i afseende på inrikes vexlar, hvilka då ännu icke voro härstädes antagna, utan ock upphäf-. vande af då gällande författningar och andra föreskrifters meddelande angående vexelrörelsen här emellan och utrikes orter; att förra frågan, eller den om inrikes vexlar, utgjorde en lagstiftning, hörande till allmän civil-lag, till rättelse för medborgare inom landet, utan beroende af hvad uti samma ämne i andra Jänder kunde vara stadgadt); men att sednare frågan, som rörde utrikes vexlar, icke vore att hänföra till allmän civil-lag (detta förstodo således Statsråderne bättre än Högsta Domstolen!) kunde inhemtas af 47 kap. 14 Handels Balken, som bestämde en sedermera upphörd förmånsrätt i ) En större orimlighet än den tanke, som ligger i detta tillstyrkande, kan man väl svårligen få höra. En Svensk lag för utrikes vexlar kan ej heller. anses. vara till rättelse för andra än dem, som hafva sitt forum inom landet, ty utom landet dömer utlänningen efter sin egen vexel-lag. ; oe — — — —O—tEEEOOOONOSRSORIR nöid. Tifvet har för mio warit an evår kamn!