Aftonbladet – 1 mars 1842, sida 3

sakta besvarades, var förklaringen gjord. Ocl kyssar och leenden och tårar följde under e! lång, helig tystnad på hvarandra. Och när v återfått tungans bruk hviskades brutna kärleks ord och stammades löften, heliga och dyra... Och nu, min Axely sade Fanny, sakta lösgö rande sig ur mina armar, endast hennes hanc q varblef i mia. Och nu, Axel, har, hvad v nort befara, inträffat. Vi hafva ömsesidigt yp pat de känslor, som vi ej voro mäktiga at qväfva. Din grannlagenhet, ditt ädia uppförand mot en oförsivtig och oerfaren flicia måste j! röra heone.... Mitt unga hjerta lemnar sij derföre förtroendefullt tll dig — och — m mitt öde bifva hvilket som helst — du va min första kärlek och skall äfven blifva de: enda En tår vätte min kind då hon härvi lutade sig till mig. Gråt icke, älskade! Litom oss hoppas! Him melens englar skola med välbehag se ned p vår oskyldiga kärlek. Ena aning säger mig at vi skola blifva lyckliga. Och med svärmand blickar började jag se in i framtiden och mer blindande färger måla mina syner för henne som äfven, så sade mig hennes glada leende, lä hänföra sig deraf .... Först då diligensen mo skymuingen stannade utanför Helsingborgs gäst itvaregård väcktes vi ur vår ljufva hänryck ning. (Forts. följer.) — DEN GAMLE GRENADIEREN. ,ÅAck den kej seren — suckade Ricou — Gud skall veta här: mycket jag älskar bonom; jag bar ofta nog här lifvet gått i elden för bonom, och äfven efter döder måste jag göra det! — Då Napoleon lät bortför: påfven Pius VII från Rom till det höga bergsslot tet Sarona, hörde Ricou till ett kompagni grena