Aftonbladet – 1 mars 1842, sida 2

lertid vexlades endast få ord, tills vi anlände till Westerås, bvarest, till Fransiskas stora förskräckelse, tvenne nya passagerare, en äldre tjock herre med en ung smal fru, tillkommo. Jag bad Fransiska vara lugn och föreslog henne att gifva sig ut för en min nära slägting. Utan någon betänklighet gick hon in derpå. Menp — sade jag — då blir en sak nödvändig. Hvad då? En brorskål, ty det går icke an att slägtingar kalla hvarandra herre, Flickan nedslog ögat. Vi sutto just vid frukostbordet under detta samtal. Jag reqvirerade ett par glas muskatvin. När de inkommit böjde jag mitt glas och höll ett för tillfället lämpligt tal, som slutades med den frågan om jag finge lof att säga bror? Ja, men bara när någon hör det — stammade hon förlägen. Förstår sig; ty mellan fyra ögon säger jag — — syster. Således inga invändningar, utan skål min nya brorlp Med mycket ömklig uppsyn klingade hon nu med mig, dertill tvingad af omständigheternas kraf. Men till slut föreföll det henne sjelf så löjligt, att hon utbrast i ett hjertligt skratt. Vårt blifvande ressällskap kom nu in och störde oss. Jag märkte att den unga fruns öga med serdeles välbehag hvilade på min nyförvärfvade supbroders vackra ansigie. Ser du hvilken vacker gosse! hviskade hon till sin man, så högt att föremålet för hennes beundran kunde höra det. cÄn sen då? hvad har du med honom att sköta? grymtade denne.