Aftonbladet – 26 februari 1842, sida 3

och varor voro oskadade; utom benen syntes blottf några få lemningar efter tvenne menniskor och nägra hästben strödda omkring vagnen. —tI FRANSKA DEPUTERADEKAMMARENS INRE UTSEENDE. (Ur en Tysk resandes bref.) Ifrån obelisk-platsen leder Endrägtsbron till Deputeradekammarens palats;: tvisternas tummelplats och det fordnaPalais. Bourbon, som under första revolutionstiden omskapades till lagstiftande församlingens sessionssal och med utomordentlig prakt inreddes just i den tidpunkt Frankrikes finanser befunno sig i det djupaste förfall och dess flesta ipvånare i det svåraste armod och då de olycklige handtverkarne och andra arbetare af regeringen betalades med-ett värdelöst papper. Den nya, af arkitekten Joly ordnade, ingängen-åt Place Bourbon har någonting störartadt; på hvarje sida om den höga porten är en pelarrad af korinthisk ordning och den rikaste form, och den äldre, på Napoleons befallning af Payet uppförda fronten åt Seinen, gör en imposant verkan genom sin portikaf tolf korinthiska pelare och sin ansenliga dimension. De kolossala sittande statyerna af Sully, Colbert, Hopital och dAguesseau pryda trappornasoch allegoriska basreliefer trontonen, Kammarens halfcirkelformiga sessionssal lyser! af marmör och brons, sammet och guld, och erhåller: dagen ofvanifrån genom en lanternin samt upplyses om aftonen genom en ljuskrona, som nedsänkes från det platta taket. . Salen rymmer 500 deputerade, sittande på bänkar, som amfiteatraliskt höja .sig i det inre af balfkretsen. På. de båda nedersta bänkarna sitta ministrarne. Ofvanföre de deputerades säten gå de för -åhörarne bestämda gallerierna, som ligga teatraliskt anordnade mellan pelarne och utgöra tvänne våningar. Midt emot deputerades bänkar är Kammarens byrå och talaretribunen. Om man i stället för den upphöjda. presidentsplatsen tänker sig ett förhänge eller en antik scen, så har man den fullständiga bilden af en betäckt Grekisk teater. De statyer af Grekiske och Romerske talare och lagstiftare, som fofdom funnos på båda sidor om tribunen, nemligen Lykurgi, Solons, Demosthenes, Bruti, Catos och Ciceros, hvilka gåfvo anledning till allehanda idassociationer, äro: borttagna och ersatta af Ludvig Filips byst samt Themis och Frihetens allegoriska figurer. Kammaren är för ingen del exemplariskt punktlig i frågan om sessionernas börjande, hvilket vanligtvis först kan ske en timma efter den utsatta tiden. . Protokolls-läsarens stämma nedtystas af de enskilda samtalens sorl, hvilket ljuder från alla salens delar och fortgår efter sessionens öppnande. liksom förut, utan att låta störa sig af presidentens klocka och huissierens uppmaning till tystnad. Man våt ej förr hvarom fråga är, än dagens hufvudförhandling börjar, eller en ansedd talare bestiger tribunen. Det intryck församlingen gör, är utan all upplyftande och vördnadsbjudande verkan; jag har i små konstitutionella stater bivistat öfverläggningar i provinsstäder, som jag funnit vida mer imponerande. Under de sista adress-debatterna var jag dagligen i Kammaren, men aldrig har jag kännt till någon ansats af enthusiasm, som Nikväl i en sådan församling lätt kan gripa äfven den otrogne. Stora intressen rörande Franska nationen förekommo likväl, men det var små menniskor, som läto dem öpa genom sina munnar och händer och elden förandlades således till vatten. Der ingen storhet inrebor, kan hon ej heller återgifvas. Majoriteten lekreterar hvad ministrarne önska. Betydande taanger, som kunde på sina skuldror uppbära och vortföra allt, fattas icke inom oppositionen, men id och anda fattas, att understödja dem. Debaterna voro ofta stormiga, lysande och intressanta, nen lifligt deltagande och känsla af fruktan eller opp kunde de ej ingifva; man såg i alla dess ippträden blott den personliga egennyttan, det uppösta och vacklande, som ständigt gjorde sig gällanje. Någonting vanligt, som framställde Deputeradeammarens helgd och majestät i en ganska tvetydig lager, var, att det i de flesta sessionerna tillgick om i en latinsk skola, der den gamle skolmästaen ser illa på afstånd; under det han håller efter em, som äro bonom närmast, drifva de aflägsnare ;vad ofog de vilja. Äfven vid de vigtigaste frågor, jader det en talare ansträngde sina lungor, för att äga någonting stort och utomordentligt och tömde et ena glaset sockervatten efter det andra, eller nder det två till tre tvistade med hyarandra, krefvo somliga bref, andra läste böcker; några praade eller skrattade, som om de setat hemma i sitt abinett, eller befunnit sig i en enskild krets. Föramlingen hade med ett ord ingenting af det allvar, f( den lugna och värdiga hållning, som man egde itt att fordra af dem, hvilka alla dagar ropa andra öronen, att de äro 33 millioner menniskors repreentanter. Regeringspartiet larmar aldramest och Har aldraminst;. men likväl har det, så länge strien står inom ordens område, vigt genom sin