Aftonbladet – 26 februari 1842, sida 3

Hvad då? Om ni önskar att jag skall behålla eller aflägga denna falska drägt? Ni måste behålla den. Hvad skulle postiljonen annars sägal Dessutom är ni bäst fredad som ni nu är. Qvinnan är tyvärr offer för en grym konveniens, som nekar henne den oskyidigaste frihet, då den tillåter mannen allt. Men den tid varder väl kommande då hon skall emancipera sig. Ni har gjort en liten början härtill, som jag icke kan ogilla... Nej, nej, säg icke sålp — ropade hon sOrgset och lade handen på bjertat. Här afbröts samtalet af pigan, som tillsade mig att mitt rum var färdigt, men tillika bad mig ursäkta att det var kallt, emedan det icke förut varit eldadt. Jag förstår inte hvarföre berrn — —) Jag afbröt henne hastigt och en Jjuf blick från min rodnande föjjeslagerska belönade mig för det jag afbröt pigans Mening. Sedan jag i få ord ånyo uppmanat henne att vara lugn och glad, bjöd jag :henne god natt; hvarvid hon rörd hviskade! Haf evig tack för er godhet mot en oförsigtig flicka — i Morgen — i morgon skall ni få nöjaktig förklaring — — god natt! Med hennes god natt ännu klingande i mitt öra: begaf jag mig till min vindskammare och kastäde mig på sängea, men kundey trots alla dagens vedermödor. ej på länge få ihop ögonen. Min gåtlika följeslagerskas sköna bild stod framför mig, än gråtande, än leende, och gjorde mig så varm om hjertat att jag icke kände den köld, för hvilken pigan varnat mig. Huru besynnerlig än hela saken föreföll mig, hade jag. dock full lit till renheten i hennes handlivgssätt. Nej — sade jag för mig sjelf — nej, hos henne finnes sannerligen ingenting) svekfulit mera in drägten — och med auessa tankar insomnade jag ändtligen. (Forts. följer.)