Aftonbladet – 26 februari 1842, sida 2

hvilka vi anse publiken vara intresserad af att kunna bilda sig ett fullständigt och säkert omdöme om karakteren af hvar och en af pressens organer, och hvarföre vi ansågo det vara lämpligt att framlägga en historik i detta afseende från de sednare åren, dervid vi skänka tidningen Freja främsta rummet. Innan vi företaga denna historik, böre vi likväl på förhand undanrödja all misstanka på någon afsigt, att genom blottandet af en viss svaghet och saknad af hållning och grundsatser hos Freja, på något sätt skada henne i ekonomiskt afseende, d. v. s. minska dess debit bos allmänheten. Aftonbladet borde visserligen vara befriadt från en sådan misstanka redan derföre, att det har en så betydlig öfvervigt i cirkulation, att den hvarken behöiver eller kan missunna Freja hennes publik, dels ock derföre, att Aftonbladet och Freja äro uppställda i så olika plan, att de alldeles icke gå hvarandra i vägen. Också är det, tvärtom, vår uppriktiga önskan, att den spegel vi ämna framhålla för Freja uti en återblick på hennes föregående vandel, må lända henne sjelf till förbättring, det vill säga dels till mera stadga och eftertanka i sina åsigter öfver de allmänna ärenderna, dels också till mera hållning, grannlagenhet och känsla för sanning och allmän moralitet i sitt uppförande; hvilket nödvändigt bör i sin ordning kunna verka ett ökadt förtroende hos publiken. Det är verkligen vår tanka, att Freja annars har några artiga mojenger för den bestärnmelse, som synes vara hennes egentliga, att flankera omkring på fältet med en viss ungdomlighet och versatilitet samt . någonting studentikos i sitt sätt att vara, jemte en smiqvickhet, som någongång skulle lyckas än bättre om den agades at någon sjelfkritik; mer hvar och en finner, att detta ingalunda behöfver utesluta de nyssnämnda conduite-egenskaperna. (Härvid är frågan naturligtvis om det egentliga skaplynnet på tidningen, icke om artiklar i speciella ämnen af någon serskild medarbetare, hvilka icke kunna åberopas såsom bevis på tidningens åsigter 1 det hela eller uti andra ämnen, än dessa artiklar serskildt afhandlat.) I alla fall är det klart, att i samma ögonblick som en tidning, af sådan beskaffenhet vi här ofvan antydt, vill frångå sin egentliga roll och icke blott höja sig till hvad man kallar en verklig politisk karakter, utan till och med i det afseendet söka taga informatorsminen på sig och hålla föreläsningar för andra öfver deras pligter, så ikläder den sig i och med detsamma helt andra ech stegrade anspråk från publikens sida. Ingenting kan nemligen i det hela vara vackrare än en sådan ambition; men å andra sidan blir det äfven allmänhetens obestridliga och 0eftergifliga rätt att undersöka, hurudan den politiska karakteren då är, det vill säga icke blott af hvilka grundsatser den för närvarande är sammansatt, utan ock hvilka rättigheter till den antagna rollen och till ett verkligt politiskt anseende, som må kunna hemtas ifrån det föregående uppförandet; och det är således härvid, som den förut omnämnda conduiten, så väl i politiskt som moraliskt hänseende hos en sådan tidning (för den tid den föreståtts af en och samma hufvudredaktör) både kan och måste komma i fråga. Serskildt är Aftonbladet af flere skäl berättigadt, och till och med på visst sätt skyldigt, att företaga en sådan undersökning med Freja. Det är nemligen bekant, att nästan under bela året 41840 och äfven en del af året 1841, knappt ett enda nummer af Freja utkom, utan att innehålla anfall emot Aftonbladet; deri man sökte göra det sednares karakter och renheten af dess motiver misstänkta genom de smutsigaste beskyllningar som kunna framställas mot en publicist, midt under det Freja sjelf gjorde sig till en omedveten organ för de reaktionär.s bemödanden mot reformerna. Hvarken tid eller utrymme medgåfvo oss då, i anseende till den trägna sysselsättningen i och för riksdagsgöromålen, att annat än någon gång i förbigående sysselsätta oss med tidningspolemik. Kanske föranleddes vi äfven på den tiden något till ett större undseende med hufvudredaktören af Freja, af den omständigheten, att denne, såsom han äfven sedermera nogsamt sjelf erfarit, oupphörligen drogs vid näsan af f. d. Utgifvaren, utan att veta det, och af den tankan, att han, sig sjelf lemnad, ieke skulle hafva menat så illa, hvilket ock visade sig sannolikt deraf, att han i sitt hörn af tidningen tycktes handla efter sitt bästa förstånd uppriktigt med folkets sak iflera Pe odlat dns 1 Fd map år lg Fe få sås TNA NER TTT EF EET TATE a TT