Aftonbladet – 25 februari 1842, sida 1

visa att han lemnat gebietet och hvart han tagit vägen. På detta sätt var man i stånd att följa spåren af tjufbanden flere dagsresor, och byväktarne hade en vana att igenkänna fotspåren, som erinra om sagorna om araberna och de amerikanska vildarne. En af mina vänner förlorade en gång-fem af sina hästar i en marattisk provins; han följde tjufvarne i spåren från den ena byens område till den andras, 4 dagsresor; på femte dagen hade bandet delat sig och man följde hvardera afdelningen till dess begge ertappades och hästarne återfingos. Byväktarne bifva aflönade af kommunen dels med penningar, dels med boställe, som man åt dem anvisar på gränsen af området. Då Lord Cornvallis införde sitt Zemindarsystem, genom hvilket han, utan att veta det, ofverändakastade hela municipalsystemet i Bengalen, befallde han visserligen att, Zemindarerna skulle, såsom hittills, betala byväktarna, men institutionen förföll, emedan den icke hade något stöd och Zemindarernas intresse blef att betala så litet som möjligt. Man fann då snart, att byväktarne icke längre voro tiliräcklige, och tilltagandet af beväpnade röfverier, hvilka framkallats genom Zemindarsystemets iniöramie, gjorde en ny polis nödvändig. Man inrättade derföre en statspolis i Bengalen i 444 distrikter, i hvars spets en inhemsk sjensteman ställdes, med titel Daroga, och hvilken åter subordinerade under den engelska domaren i provinsen Darogan, har under sig polisbetjeningen, delad i två klasser, dem han utskickar så fort någon stöld afbhöres inom distriktet; han arresterar de förmodade tjufvarne och förer dem till den engelske domaren, hvilken ransakar ochfäller utslag i målen. Byväktarne hafva i uppdrag att på allt sätt gå polisen tillhanda. Denna organisation är i många afseenden ofullkemlig. Darogan bar månatligen 25 rupier i underhåll och polisbetjeningen 8 till 10; derföre erhåller man till dessa tjenstebefattningar endast personer, som genom missbruk boppas kunna lörtjena sig penningar, och lättbeten dertill är tyvärr blott allt för stor. Om en inbrottsstöld blir bekant, kommer polisen och fängslar kanske den rikaste man i byn och hotar att föra honom såsom misstänkt inför domaren, som kanhända bor tre dagsresor ifrån byn och icke har tid att företaga målet på åtta, fjorton dagar. Den arresterade lösköper sig derföre, om han också är fulikomligt oskyldig, för att undgå skymfen, tidsförlusten och möiligheten af en 0rättvis dom. Om också den verkliga tjufven påträffas, förlorar polisen ingenting derpå, emedan blotta hoteisen att medtaga folket från byn såsom vittnen, är tillräcklig för att utpressa penningar. Dessa missbruk äro så stora, att Lord WW. Benptinek 4852 måste utfärda en ordonnans, hvari ban förbjöd polisen att undersöka om mnågon stöld eller inbrott, derest icke målseganden sådant uttryckligen fordrade. Denna ordonnans är icke annat än en proklamation af styrelsen, att hon icke är i stånd att hålla polisen i tygeln. Lord W. Bentinek blef för densamma på det häftigaste angripen,! men det var dock en human åtgärd och folket fann sig ganska väl deraf, emedan det småningom lärt sig anse polisens ioblandande som ett värre ondtän en stöld; derföre erhåller äfven polisen uti Bengalen på sednare tiden endast kännedom om ringaste delen af stölder, och af de fall, som komma till dess kunskap, förhindra de bestulne fem gånger af tiv någon undersökning. Deraf kommer att, efter Dampiers berättelse, polisen under sex månader afbörde 7228 stölder, ai hvilka 3564 icke blefvo undersökte, emedantingen målsegare fanns. De fall, som kommo under domarens pröfning, angingo 410,689 anklagade, af hvilka 3354 sutto arresterade, och 2038 dömdes. Summan af det stulna belöpte sig till 24,2735 L. St. hvaraf 3444 åter tillrättaskaffades. Detta är naturligtvis minsta antalet af stölder som förekomma inom en provins, hvilken räknar 38 millioner menniskor. (I Caicutta ensamt uppgick under det sista året värdet af det stulna, som beifrades, till 209,000 L. St. Stadens polis är nemligen icke inbegripen under den allmänna för Bengalen.) Man måste dervid observera, att i Bengalen för närvarande ganska egna e!ementer till brott existeNNE EEE RRENO WIR ONES AN TROSOR PRE TIA