Aftonbladet – 25 februari 1842, sida 1

RR ER AR TE RR RR TTT TER lof! jag är gift för fem timmar ... nej, jag menar fem månader sedan. Du kan aldrig drömma om hvad tiden gått fort. Och hvad min hustru är söt sedan — skam till sägandes. Men du skall få se med egna ögon. Koml Tack! men hvar bor du?p Der! sade Axel och pekade på samma ställe jag nyss med så mycket nöje betraktat — der ligger min egendom. ,Detta paradis din egendom ? utbrast jag ännu mera förvånad, ty jag kände nogsamt att han, 2 början af sin officers-tid, utom det friherrliga sköldemärket, ej egi mera än sin uniform. Ja, ser dus — svarade han leende — man rår ej för, att man hos samma en person funnit den dilikata tillblandningen af. pengar, skönhet och kärlek, dessa try — men störst bland dem är kärleken, tillade han bibliskt. Nej, sannerligen du det rår för!l ropade jag; men jag lyckönskar dig af allt bjerta. Det är ändå roligt att höra, det någon fattig f-n kommit på grön qvist. Men huru gick allt detta till?x nDet är en lång, lång historia. En hel roman, som jag vill berätta dig under det förbebåll, att du dröjer hos mig så pass tid att jag, utan att för mycket anstränga mina krafter, kan hinna med det. Men låtom oss nu gå. Min häst följer nog efter. Han fattade min arm och vi vandrade den långa ståtliga lindallen uppföre. Anlända till den vackra byggnaden underrättades wvi.af en betjent, att friherrinnan befann sig i paviljongen i trädgården, hvarthän nu också Axelförde mig. Pavi!jongen var byggd i Italiensk smak och låg; midt ibland blommor och utländska trädslag, på