Aftonbladet – 25 februari 1842, sida 1

som ett minimum af tyska nationalrättigheter, hvilka medgåfvos undersåtarna, så nemligen, att alla furstar förbundo sig att förläna sina undersåtare tryckfribet, åtminstone med vissa reglementariska föreskrifter i anseende till förbundsförsamlingen, men förbeböllo sig att genom sina länders . särskilda konstitutioner än ytterligare utvidga den, såsom de gjort med andra, t. ex. uiflyttningsrätten. I dubbel motsats till dessa försäkringars tydliga bokstaf, hade icke desto mindre 4:o de alltför länge fortfarande Karlshadiska och andra undantagslagar genom förbundets makt upphäft den väsentligaste delen af tryckfriheten, nemligen den politiska, äfven der den förut existerat, såsom statsborgarenas konstitutioneilla rätt, eller der den isednare tider blifvit dem tillerkänd af deras suveräner; 2:o hade flera regeringar upphält äfven den rest aftryckfrihet, som genom de ofvannämnda undantagslagarna lemnats öfrig åt deras undersåter och såfedes genom en allmän censur fullkomhgt tillintetgjort den ofvannämnda 18:de artikelns löfte. I stället att föröka och utvidga nationalfriheten, sem förbundsfördraget åsyftat, hade sanningen tvärtom blifvit allt mer qväld och förfalskad, ett tvång, som aldrig förr ägt rum i Tyskland, icke ens under Rhenlörbundet, emot hvilket befrielsekrigets ansträngningar just varit riktade, men aldraminst under den nästan fullkomligt tryckfria. tid, då löftena. gåfvos. Det blir imedlertid med hvar dag oundgängligare, att sedan folken med svåra och blodiga offer räddat sina furstars tbroner, de gifna försäkringarna högsinnt uppfyllas, att thronerras och den offentliga ordningens oumbärligaste stöd, tron på heliga inför Gud och veriden åtagna förbindelsers fullgörande, betryggas. Detta vore nödvändigt, på det icke moralitetens och rättstillståndets grundvalar måtte undergräfvas derigenom, att konstitutioner och samhällskontrakt förvandlades till uppenbara illusioner, och på det tyska folkei icke måtte nedsättas fråm sin rang, såsom en af verldens första nationer till ett politiskt omyndigt och alla rättigheter ovärdigt folk. Redan förut har försummelsem att, vårda frihet och allmän anda, nästan inför våra ögon beröfvat tyska nationalföreningen några af dess skönaste provinser och slutligen upplöst densamma, öfversvämmat. fäderneslandet med blod. och elände samt störtat furstar och folk i inbördes krig och utländskt förtryck. Genast efter befrielsekriget, då det fria natiohalspråket uppeldade till strid och seger, har detta kraftiga folkvärns förqvälfvande beröfvat Tyskland, så väl i öster som i vester, Oskattbara, fördragsenliga gränsbolverk, under ett fjerdedels sekel lemnat Tysklands hufvudströmsoch handelsfribet till pris för ett lät folke godtycke, och äfven; detinre, genom händelserna i Hannover och andra dylika, djupt kränkt nationaläran. Naturlig och traktatenlig rätt, tysk tro och heder grundlade således sanningens lagliga frihet. Ja, sjelfbibehållandets pligt ålade tvångets snara upphörande, på det vägen måtte stängas för den fordna skymfliga förnedringens återkomst, på det tyskarne icke, i händelse af en längre fred, måtte nedsättas till chinesiska mandarinoch polisstaters smälek, men, i händelse af krig, blottställas för främmande inblandning, kanske en. förnyelse af Polens delning. OSTINDIEN. (Slut från gårdagsbladet.) Polisen i Bengalen. Superintendenten för polisen i Bengalen, Hr Dampier har för någon tid sedan afgifvit en berättelse öfver densammas tillstånd under de första 6 månaderne på sista året. Den bild han framställer deraf är icke Mycket hugnelig. Så länge kommunalförfattningen ägde bestånd i Bengalen, var den der, likasom i hela den öfriga delen af Iadien, helt och hållet lokal. Hvarje by hade en eller flera byväktare, hvilka hade i uppdrag att skydda och hålla uppsyn öfver hvarje resande, som tågade genom deras område. Dessa voro äfven ansvarige för hvad som blef stulet inom gebietet, äfvensom för häktandet af tjufvarne, hvilka förföljdes ända till gränsorna af gebietet. Dessa byväktare voro förbundna att i dessa fall:antingen akaffa rätt på tjufven eller En ra re TTT TT