Aftonbladet – 24 februari 1842, sida 2

minsta fel skall blifva utan sträng, oblidkelig! sträng, näpst. Jag skall vaka såväl öfver herrarnes offentliga som enskilta lif; och ve den! bos hvilken jag märker några snedsprång samt, framför allt, någon smak för opposition. Han får med mig att göra, och jag, mina herrar, jag är icke att leka med, det säger jag på förhand, mina herrar! Med ledsnad har jag hört, att herrarne befatta sig nästan samtligen med landtbruk. Detta är icke militäriskt, det undergräfver all esprit, all duglighet, all exercislust. Jag ämnar derföre vare döf för alla såkallade ömmande omständigheter, och aldrig bevilja tjenstledighet till landtbruks drifvande; ty, som jag redan sagt, det är omilitäriskt, det undergräfver all esprit. Jag befaller äfven herrarne, att med det första göra sig nya uniformer, ty de prof jag i dag selt äro ingalunda nöjaktiga, och det strider mot all militärisk esprit att ej vara ytterst e:egant. Jag vill rycka upp regementet, ser herrarne, samtsöka att här införa en god militärisk esprit. Jag förbjuder herrarne att blanda sig i dagens politiska frågor. En officer är maktens verktyg — han skalj lyda, men icke tänka, ty detta är i rak motsats med all verkligt god militärisk esprit En officer får icke vara medborgare; det vore ej förenligt med en sann esprit. Hans kall är långt ädlare. Han är en landsfaderlig styrelses värn mot otacksamma medborgare, som i grunden sakna all sorts esprit. Jag befaller kompanicheferne att inplanta sann militärisk esprit inom sina kompanier, den som cke det gör, får i stället med mig att göra, och jag, Mina herrar, jag är icke att leka med. Jag ommer i synnerhet att hålla mig till kompanicheferne. Är någon af dem för gammal att drifigt sköta sin tjenst, så må han resignera i tid; ty det är omilitäriskt att vara gammal — nb, de lägre graderna, Detta är i korthet hvad jag har att säga, Lägsen det på minnet, ty jag, mina herrar, jag är